läbbigt

Jag tycker att folk som ÄLSKAR sig själva är lite otäcka. Tycka om borde väl räcka eller typ... inte tycka illa om. Älska ska man göra andra.

tristess-skakning

Hemma+sjuk+länge=emo. Som jag förklarade för Jessica så är det ingen vidare svår ekvation. Hon klarade den förstås inte, men hon är snäll ändå. För att slippa tänka på att jag sitter här alldeles själv dagarna i ända utan att kunna göra ett skvatt med den huvudvärk och de koncentrationssvårigheter jag har, så ska jag planera mitt bröllop idag. Jag är lika mycket tjej som alla andra tjejer och jag tycker att det är mysigt. Något av det mysigaste till och med, men det kommer inte före att dricka öl och läsa världsbra böcker. Nu kan jag inte göra något av det.

Nathen Maxwell's Love you mad (spotify) orkar jag lyssna på.

mitt arma huvud

Jag ska skriva ett inlägg och berätta om vår resa till GBG, men inte förrän mitt huvud slutat snurra och hjärnskakningen lättat och jag faktiskt kan sitta framför datorn utan att känna mig såhär självdestruktiv.

home i like to be

Dubliner's Home Boys Home.

Spelningen var hyvens, eller hela kvällen var. På något vänster vill jag skicka mitt linne till Jävlaranamma för att få det signerat av dem alla, bara på grund av alla märken efter skosulor det har tilldelats efter det att jag fått på käften. Hur detta ska gå till har jag ännu inte brytt mig om att klura ut, men det ska ske och linnet ska sen ramas in, inget snack om saken.

Bilder ska komma.

juice, juice

Vi är skapligt nyvakna, halvsitter, halvligger i Micks lägenhet och har precis ätit frukost. Ikväll ska vi se Jävlaranamma, jag, Tobias, Siri och Jessica i sällskap av Anders. Vi ser fram emot rundpingis och fiskedamm, hoppas inte att Anders luras. Så dricker vi Sveriges omtycktaste juice till frukost. Omtycktaste? Ledsen.

Det kommer bilder när vi är hemma. Den här maskeraden blir årets fest! Ehm. Juice, juice, jag måste ha juice... ..., men inte världens omtycktaste.

/Göteborg

fancy t.j

Åh, vad jag önskar att jag kunde rita så att jag kunde försöka tatuera en dag och vara bäst på det, tänkte jag medan jag scrollade i Jessicas blogg. Jessica kan ju rita! tänkte jag sen och sedan dess har jag tjatat på henne om att spara till ett litet kit så att hon kan lära sig och göra något av sin talang eller jag vet inte. Fancy Tatuerar-Jessica är så cool. (Det här är en uppmaning.)

nästan perfekt

Om nästan perfekt ändå är perfekt, vad är då nästan? Och om nästan perfekt ändå är perfekt är det inte längre perfekt för helt perfekt är inte bra. Dåligt. Jag blir aldrig nöjd. Ordet "perfekt" har förlorat sin innebörd och kan inte längre användas i något sammanhang.

att ta med till västkusten-lista

Jessica och jag chattar lite om vad vi bör komma ihåg att ta med oss till GBG. Vi åker på fredag. JÄVLARANAMMA!!!

Jag ska ta med min "Menar du allvar? Då går jag"-min och Jessica ska ta med sig sina glasögon.

Tidigare idag frågade jag hur tidigt Jessica och Siri vill åka. Tobias kan jag fråga när han kommer hem. "Ju tidigare vi åker desto tidigare är vi framme" skrev jag. Jag är full av logiska resonemang. Ni kan citera mig. Ju tidigare vi åker desto längre från Göteborg har vi kommit innan vi upptäcker att vi åker åt fel håll om vi åker åt fel håll. Fast det senare var Magnus tvungen att upplysa mig om för att jag skulle komma på. Kanske ska ha med en kompass.

Hoppas Siri laddar kamerans batteri och tar den med sig så att ni kan se vilka festliga maskerader vi varit på. Jag dansar nu.

En bild som inte har mycket med något att göra.

taras bulba 4-ever

"Jag tror inte jag vill läsa annat än Gogols Taras Bulba. Pga den kan jag bara visa brist på engagemang gentemot andra författare och sagor. Jag är kanske hemsk."

Inte kan jag hjälpa det. Att jag älskar historien om Taras Bulba. Yul Brynner ska inte spela Taras. Det försiggår inte om man har läst boken, tror jag. Jag kan i alla fall inte föreställa mig det även om det finns bilder och en film och jag utgår från mig själv liksom du utgår från dig själv. Borys Gmyria anser jag dock passa alldeles utmärkt. Är störtförtjust!

ryska klassiker

Igår hade jag äntligen tid att spatsera in på antikvariatet i Kalhelle innan det var stängt för dagen. Jag brukar alltid ha tid att gå dit om jag ändå vet vad jag ska ha och var jag har gömt det men jag brukar inte nå orten förrän efter 16 så jag hinner aldrig leta rätt på böckerna igen. Nu har jag 11st i böcker från novellsamlingen Ryska Klassiker från Tidens förlag. När jag ska ha tid att läsa dem kan jag inte föreställa mig, men på fredag är tanken den att jag ska åka buss i ca sju timmar så jag borde hitta en lucka där någon gång.

Hittills har jag bara läst en novell av två i en av böckerna av hittills 11. Det var Näsan av Nikolaj Gogol för att jag älskar Nikolaj Gogol och den slutade bättre än den var och det roade mig. Förvisso började jag läsa på Nevskij Prospekt och jag föll direkt för den detaljerade beskrivningen av gatan, men när novellen började handla om någonting ville jag inte läsa mer. Jag kanske läser klart den när jag är mer vuxen och bryr mig mer om berättelsen än livet på huvudgatan i St Petersburg.

Jag har också läst två meningar i Kejsarinnans tofflor.

Jag lyckades till och med googla till mig en bild på just den bok med de noveller jag läst och halvläst.

På grund av min kärlek till att rabbla saker tänker jag lista vilka böcker jag hittills har:
Berättelser från Odessa av Isaac Babel
Dubbelgångaren av Fjodor Dostojevskij
Kejsarinnans tofflor av Nikolaj Gogol
Petersburgnoveller av Nikolaj Gogol
Sjösjuka av Aleksander Kuprin
Tasjkent - brödets stad av Aleksander Neverov
En berättelse av Boris Pasternak
Livets rot av Michail Prisjvin
Modersmålsläraren av Anton Tjechov
Hadsji Murat - hjälten från Kaukasus av Leo Tolstoj
Min första kärlek av Ivan Turgenjev

kast med värdelös peter

Nu vet jag! Jag kan ha anställningsintervjuer. Erbjuder förstås ingen lön, men om personen som får jobbet att tillsammans med mig fortsätta det här dödsdömda projektet gör ett bra jobb kan jag väl sträcka mig så långt att jag bjuder på en öl. Det är klart att jag inte tror att någon kommer att ansöka om en plats i Carl, Michael & the Bellmans, men jag lever på hoppet! Dramatiskt (det kanske är dramaqueen-tema idag, eller bara den tiden i månaden). Hur som helst är det väl ingen som passar bättre för det här än Peter, den oduglingen.

Jag kanske lägger upp gamla maskeradbilder idag, men jag betvivlar det.

Vad ska jag göra med Peter? Lämna en jävla kommentar bara för min skull? Om inte någon kommer med goda råd förstås, för då kanske det är för allas skull! Drama!

peter, vad annars

Jag har tappat tron på Peter. Senast igår sa han att han skulle skriva ett inlägg framåt kvällen, men inte har det kommit något inlägg från honom. Han är helt enkelt värdelös och jag har ingen nytta av värdelös. Det kan till och med jag räkna ut att han är ute och letar efter instabila kvinnor han kan vilja ha i fyra dagar innan han ger sig ut på jakt efter en ny. Jag vet inte om de blir kära i honom eller om de bara letar efter någon som kan tro att de är oförstörda och förnuftiga. Broes before hoes var vad jag trodde, men tji fick jag. Skrattar bäst som skrattar sist.

Såhär vinner vi aldrig blog awards och våra vilda fantasier som blivit drömmar går aldrig i uppfyllelse. Nu när jag som bäst sitter och skriver ännu ett besviken-på-Peter-inlägg kommer jag till insikt att han står i vägen för mig and the Bellmans. Samtidigt är han en del av det. En värdelös del som inte gör sitt jobb, men jag kan väl inte avskeda honom? Jag är för trött för att hålla igång en blogg på egen hand, men det är precis vad jag gör nu.

Syftet med bloggen som var inget, har försvunnit. Mina och Peters öppna och odramatiska konflikter har, inte plötsligt, blivit en monolog och jag måste börja tänka igenom allt jag gör så att jag har koll på om jag går över gränsen och blir galen. Han är i skolan nu, Peter, men jag ringer honom ändå. Ska skälla.

förbryllar

Hur känns det att ha en vän med tribals? Kan man prata öppet om det eller låtsas man som om det regnar?

Jag har inte alls alltid undrat. Det var först idag. Måste man bekämpa varenda idiot? Utnämner mig själv till domare mest jämt och skulle säkert slåss mer ofta om det inte vore för att jag vill ha så lite med andra att göra som möjligt. Mamma kallar mig dramatisk och jag kanske borde söka till scenskolan för jag vill säga upp mig. Ju fler ämnen som kan rymmas i en och samma mening desto bättre. Man vill väl ha sagt vad man vill medan man har tid?

Jag älskar att diskutera på MSN. Det är så roligt att skriva så upprört fort. Hade det funnits hastighetsbegränsningar hade det säkert varit roligare. Kanske hade man fått en sådan där kick det talas om... av att bryta mot lagen och skriva för fort.

the streets don't look the same

Ikväll är det maskerad after work. Jag glömde att ta med min iPod, men jag hade ändå inte fått spela någon punk för företagets verksamehtschef. Han är lite vrång kan man tycka. Jag kan inte lova att ta mången fin maskeradbild för det är inte säkert att Siri kommer ihåg att ta med sig sin magnifika kamera, men jag kanske kan komma ihåg att åtminstone påminna henne.

Tills vidare lyssnar jag på Tommy Youngblood's Tobacco Road. Den ligger inte bara på Youtube utan också på minPod, men det är ingenting någon får uppleva ikväll. Ledsen glad min.