berlin waits for no one

Jag skulle skriva ett bloginlägg men skrev istället ett kort mail till min far och så var lunchen slut! Nästan slut! Några låtar. Jag skriver ikväll, jag lovar. Inte lovar, lovar, men lovar. Ja, halvt. Skitsamma.

Den 14e december är det hyllningskväll till Tom Waits, Berns salonger, 175kr! Det är en måndag. Jag hade tagit ledigt om det inte vore för att jag redan har gjort det. Jag ska tyvärr (eller tyvärr och tyvärr, men...) befinna mig i Berlin då. Med Siri. Som en dröm. Hurraiskt. Ja, ja.

Cock Sparrer - Gotta Get Out


Blur - Parklife






Jag vill ogärna jobba idag. Som jag skrev till pappan: Jag vill ha julfest och alkohol och minnesluckor och högre lön.

däcka

slutasnylta.wordpress.com hade varit roligare om jag var från eller bodde i Malmö.

Synd att jag har feber, att mina ögon rinner, att min hals gör så ont att jag försöker att undvika att prata (även med chefer, distriktsköterskor, anhöriga och omsorgstagare) och att jag inte tänker sjukanmäla mig.

peters ögon

För att citera mig själv: "Jag hatar inte inställda tåg eller försenade bussar eller för tidiga bussar eller trasiga dörrpar. Jag hatar SL för evigt. Det är enklare så." Det är ett skitjävla bra sätt.

I december någon gång åker jag och Siri till Berlin, vad fan vi nu ska dit och göra. Biljetterna var billiga och visst hade Siri över huvud taget tänkt på att åka dit någon gång men jag då?! Jag flänger med som en vante i ett snöre. Det blir säkert bra. Om vi bara tar reda på när det var vi skulle åka och om vi tog ledigt då eller om vi tog ledigt fel. Jag tror vi gav upp planerna på att couchsurfa, löser boende på annat sätt. Jag lägger över allt ansvar på Siri. Det känns sådär. Lagom jätteskönt.

Och Peter bloggar inte för att han fått för sig att han inte kan sitta framför datorn mer för att hans ögon då ska dö. Sådant tror han på. Det är inte mitt fel att min bror är skvatt galen, från vettet, befängd eller bara dum i huvudet.

ånger

Imorse insåg jag att jag glömt ladda min iPod och att jag skulle få gå utan musik hela dagen. Och dagen började bra tills jag gick till tåget och en huvudvärk kastade sig över mig som om den vore ett hungrigt lejon. Typiskt, tänkte jag. Hur som helst... innan det satt jag och Tobias i köket. Jag åt frukost som vilken behärskad människa som helst, medan Tobias slängde i sig sin frukost, liksom varje morgon. Jag beklagade mig över att jag inte skulle ha någon musik och han tolkade mina uppenbara hintar som att jag ville låna hans mp3-spelare. Fick jag inte! Så jag tog den när han inte såg och gömde den.

Innan han gick fick jag världsdåligt samvete och bekände mina synder och tänkte att ärlighet varar längst, men icke! Fick inte låna den i alla fall. Ledsen. Ångrar mig.

varför?

Varför är det ingen av alla er läsare, eller vågar jag gå så långt att kalla er fans, som kommenterar våra indisputala inlägg och trevliga anekdoter från våra, åh-så intressanta liv?

500 besökare, eine kleine superfest 2.0

Ja, herregud. Det gick så fort upp i 500 att vi bara hann skicka ut ytterst begränsade inbjudningskort. Resten av er fick veta det genom telefonlinjer, brevduvor och vänners bekanta. Kul att det kom så många, även om jag kanske inte riktigt hann träffa, eller se, alla. Tyvärr blev det ju som vi hade förutspått, alla ni läsare och kamrater kunde ju inte få komma. Bättre blir det på 1000 besökare festen. Då är alla inbjudna.

Även denna gång hade vi ett band på plats, i enlighet med alla konventioner och artighetslagar. Maya sjöng hela tre låtar, har jag får mig. Bland annat "Search & Destroy", "Run Nigger Run" och "Dead Moon Night"...

500

Femhundra besökare-festen spårade ur totalt och jag är helt förstörd en arbetsdag som denna. Ikväll ska jag krypa ner i min säng och sova så fort jag är hemkommen från jobbet. En powernap på 1½ timma eller så verkar lockande tycker jag. Hoppas inte att Tobias misstycker. Jag är ju fan lika trött varje jävla dag när jag kommer hem. Det är inte ens roligt. Jag vill inte ha de här 9 timmar långa dagarna längre. Jag föredrog dem som de var förr. Jävla skit.

Tack alla som kom! Ni var imponerande snygga i dubbel bemärkelse och det var synd att Peter, som vanligt, fick på käften av ett golv redan innan ni hann anlända.

Imorgon ska i alla fall jag se Alla'ska på KGB. Och apropå ingenting så finns det bara värdelösa synonymer till hoppas. Hejdå!

svaleri

Är det inte fler som ska tatuera två svalor på bröstet?

intressant

För exakt fem timmar sedan åkte jag rulltrappa upp till Nybrogatan.

hillevi-hat

Så. Mitt inlägg är en kommentar till Jessicas inlägg. Eller snarare aporpå. Hon skrev om Hillevi Wahl, kände sig påhoppad och sådär. Det är väl ingen som läst något den kvinnan skrivit som inte känt sig påhoppad någon gång? Hon borde inte få skriva så att folk ser.

Någon gång hävdade hon att ett barn måste få ha kontakt med båda sina föräldrar för att barnet annars förlorar 50% av sin identitet. Vem sa det? Kom hon på det själv? Räknar hon det då som fakta? Jag var 50% identitetslös till och med det att jag fyllde 11 år och människor som förlorat båda sina föräldrar - orsaken är irrelevent - de har ingen identitet alls? GET SERIOUS!

reklamavbrott

Och Jessica har börjat rita igen och blogga. Blogga har hon väl aldrig gjort tidigare. Inte vad jag vet. Igår ritade hon den här hemska: Hela den här bloggen är ett ständigt reklamavbrott:
gummisnodds.blogg.se

Och det här är på pricken lik Jessica när hon är på det humöret:

dagligen

För några morgnar sedan läste jag i Metro om någon som blivit torterad av sin man dagligen. Jag läste faktiskt bara någon rad mer än rubriken, för sådant där intresserar mig föga och varför de ska envisas med att skriva om sådant i tidningen vet jag inte. Finns det människor ibland oss som uppskattar att läsa om tragedier av det slaget? Det är en skandal. Det borde de skriva om. Att det försiggår kan väl vem som helst räkna ut på egen hand? Och alla bra nyheter verkar räknas till nöje eller inte riktigt lika viktiga. Om svenskarna eller alla (jag vet inte hur det ser ut i de andra länderna på jorden) verkligen bara vill läsa om det fruktansvärda och om misär och kolla på program som Cops och bara se uttagningarna till Idol borde jag väl inte överraskas så av att det enda jag och mina kollegor för höra på APT:n är hur jävla skitdåliga vi är?

Hur som helst: dagligen. Hur är det tänkt att folk ska reagera på dagligen? Åh, herregud vad hemskt! Varje dag! Stackars kvinna! Det hade kanske uppfattats som mindre synd om kvinnan (för det är väl vad vi vill läsa? Hur synd det är om andra?) om det varit så och stått att "Kvinna torterades av sin man någon gång i veckan". Eller "Kvinna torterades av sin man men bara på helgerna". "...mer och mer sällan." Jag vet inte om och tror inte att ni förstår min poäng. Det gör mig detsamma.

videor från konserten i lördags!

apa hur?

Det här SMS:et fick jag precis av Peter precis:

@(..:..:..)@
En apa!

ge till dem fattiga

En Robin Hood-frisyr är förvisso en frisry för en man... eller kvinna som har flint och tillräckligt långt hår på sidorna för att kamma det över flinten. Ta från de rika och ge till dem fattiga. Min bror är ju från vettet.