oi mama

Peter skriver som en kratta och jag har en del perfektionistiska drag, jag lovar. Hittills har jag rättat och justerat majoriteten av hans inlägg för att han inte ens kan nyttja stor bokstav i början på en mening eller justera texten så att det ser lite prydligt ut mellan alla bild- och videofloder. Nu finns det inte ett enda inlägg med en enda stor bokstav i rubriken men det är någon typ av överenskommelse: det ska vara så.

Nu ska jag dricka mer kaffe, lyssna på The Gonads och planera min städdag. Mamma kommer på besök från Gotland och det är i hennes lägenhet jag bor. Minsta sak på fel plats ger henne rysningar och det fruktade kaoset bryter ut i hennes lilla goa hjärna. Samma gäller väl mig, men inte alls i samma utsträckning. Åtminstone är jag en mästare på att inte låtsas om det och till och med dölja det för mig själv. Jag märker inte ens att jag undviker att gå in i stökiga rum. Skitjävlabra.

Classic Reko är bra kaffe. Har jag inte råd med fairtrade-märkt kaffe så köper jag inget kaffe, men det gäller bara kaffe. Ingenting annat.