berlin waits for no one

Jag skulle skriva ett bloginlägg men skrev istället ett kort mail till min far och så var lunchen slut! Nästan slut! Några låtar. Jag skriver ikväll, jag lovar. Inte lovar, lovar, men lovar. Ja, halvt. Skitsamma.

Den 14e december är det hyllningskväll till Tom Waits, Berns salonger, 175kr! Det är en måndag. Jag hade tagit ledigt om det inte vore för att jag redan har gjort det. Jag ska tyvärr (eller tyvärr och tyvärr, men...) befinna mig i Berlin då. Med Siri. Som en dröm. Hurraiskt. Ja, ja.

Cock Sparrer - Gotta Get Out


Blur - Parklife






Jag vill ogärna jobba idag. Som jag skrev till pappan: Jag vill ha julfest och alkohol och minnesluckor och högre lön.

däcka

slutasnylta.wordpress.com hade varit roligare om jag var från eller bodde i Malmö.

Synd att jag har feber, att mina ögon rinner, att min hals gör så ont att jag försöker att undvika att prata (även med chefer, distriktsköterskor, anhöriga och omsorgstagare) och att jag inte tänker sjukanmäla mig.

peters ögon

För att citera mig själv: "Jag hatar inte inställda tåg eller försenade bussar eller för tidiga bussar eller trasiga dörrpar. Jag hatar SL för evigt. Det är enklare så." Det är ett skitjävla bra sätt.

I december någon gång åker jag och Siri till Berlin, vad fan vi nu ska dit och göra. Biljetterna var billiga och visst hade Siri över huvud taget tänkt på att åka dit någon gång men jag då?! Jag flänger med som en vante i ett snöre. Det blir säkert bra. Om vi bara tar reda på när det var vi skulle åka och om vi tog ledigt då eller om vi tog ledigt fel. Jag tror vi gav upp planerna på att couchsurfa, löser boende på annat sätt. Jag lägger över allt ansvar på Siri. Det känns sådär. Lagom jätteskönt.

Och Peter bloggar inte för att han fått för sig att han inte kan sitta framför datorn mer för att hans ögon då ska dö. Sådant tror han på. Det är inte mitt fel att min bror är skvatt galen, från vettet, befängd eller bara dum i huvudet.

ånger

Imorse insåg jag att jag glömt ladda min iPod och att jag skulle få gå utan musik hela dagen. Och dagen började bra tills jag gick till tåget och en huvudvärk kastade sig över mig som om den vore ett hungrigt lejon. Typiskt, tänkte jag. Hur som helst... innan det satt jag och Tobias i köket. Jag åt frukost som vilken behärskad människa som helst, medan Tobias slängde i sig sin frukost, liksom varje morgon. Jag beklagade mig över att jag inte skulle ha någon musik och han tolkade mina uppenbara hintar som att jag ville låna hans mp3-spelare. Fick jag inte! Så jag tog den när han inte såg och gömde den.

Innan han gick fick jag världsdåligt samvete och bekände mina synder och tänkte att ärlighet varar längst, men icke! Fick inte låna den i alla fall. Ledsen. Ångrar mig.

varför?

Varför är det ingen av alla er läsare, eller vågar jag gå så långt att kalla er fans, som kommenterar våra indisputala inlägg och trevliga anekdoter från våra, åh-så intressanta liv?

500 besökare, eine kleine superfest 2.0

Ja, herregud. Det gick så fort upp i 500 att vi bara hann skicka ut ytterst begränsade inbjudningskort. Resten av er fick veta det genom telefonlinjer, brevduvor och vänners bekanta. Kul att det kom så många, även om jag kanske inte riktigt hann träffa, eller se, alla. Tyvärr blev det ju som vi hade förutspått, alla ni läsare och kamrater kunde ju inte få komma. Bättre blir det på 1000 besökare festen. Då är alla inbjudna.

Även denna gång hade vi ett band på plats, i enlighet med alla konventioner och artighetslagar. Maya sjöng hela tre låtar, har jag får mig. Bland annat "Search & Destroy", "Run Nigger Run" och "Dead Moon Night"...

500

Femhundra besökare-festen spårade ur totalt och jag är helt förstörd en arbetsdag som denna. Ikväll ska jag krypa ner i min säng och sova så fort jag är hemkommen från jobbet. En powernap på 1½ timma eller så verkar lockande tycker jag. Hoppas inte att Tobias misstycker. Jag är ju fan lika trött varje jävla dag när jag kommer hem. Det är inte ens roligt. Jag vill inte ha de här 9 timmar långa dagarna längre. Jag föredrog dem som de var förr. Jävla skit.

Tack alla som kom! Ni var imponerande snygga i dubbel bemärkelse och det var synd att Peter, som vanligt, fick på käften av ett golv redan innan ni hann anlända.

Imorgon ska i alla fall jag se Alla'ska på KGB. Och apropå ingenting så finns det bara värdelösa synonymer till hoppas. Hejdå!

svaleri

Är det inte fler som ska tatuera två svalor på bröstet?

intressant

För exakt fem timmar sedan åkte jag rulltrappa upp till Nybrogatan.

hillevi-hat

Så. Mitt inlägg är en kommentar till Jessicas inlägg. Eller snarare aporpå. Hon skrev om Hillevi Wahl, kände sig påhoppad och sådär. Det är väl ingen som läst något den kvinnan skrivit som inte känt sig påhoppad någon gång? Hon borde inte få skriva så att folk ser.

Någon gång hävdade hon att ett barn måste få ha kontakt med båda sina föräldrar för att barnet annars förlorar 50% av sin identitet. Vem sa det? Kom hon på det själv? Räknar hon det då som fakta? Jag var 50% identitetslös till och med det att jag fyllde 11 år och människor som förlorat båda sina föräldrar - orsaken är irrelevent - de har ingen identitet alls? GET SERIOUS!

reklamavbrott

Och Jessica har börjat rita igen och blogga. Blogga har hon väl aldrig gjort tidigare. Inte vad jag vet. Igår ritade hon den här hemska: Hela den här bloggen är ett ständigt reklamavbrott:
gummisnodds.blogg.se

Och det här är på pricken lik Jessica när hon är på det humöret:

dagligen

För några morgnar sedan läste jag i Metro om någon som blivit torterad av sin man dagligen. Jag läste faktiskt bara någon rad mer än rubriken, för sådant där intresserar mig föga och varför de ska envisas med att skriva om sådant i tidningen vet jag inte. Finns det människor ibland oss som uppskattar att läsa om tragedier av det slaget? Det är en skandal. Det borde de skriva om. Att det försiggår kan väl vem som helst räkna ut på egen hand? Och alla bra nyheter verkar räknas till nöje eller inte riktigt lika viktiga. Om svenskarna eller alla (jag vet inte hur det ser ut i de andra länderna på jorden) verkligen bara vill läsa om det fruktansvärda och om misär och kolla på program som Cops och bara se uttagningarna till Idol borde jag väl inte överraskas så av att det enda jag och mina kollegor för höra på APT:n är hur jävla skitdåliga vi är?

Hur som helst: dagligen. Hur är det tänkt att folk ska reagera på dagligen? Åh, herregud vad hemskt! Varje dag! Stackars kvinna! Det hade kanske uppfattats som mindre synd om kvinnan (för det är väl vad vi vill läsa? Hur synd det är om andra?) om det varit så och stått att "Kvinna torterades av sin man någon gång i veckan". Eller "Kvinna torterades av sin man men bara på helgerna". "...mer och mer sällan." Jag vet inte om och tror inte att ni förstår min poäng. Det gör mig detsamma.

videor från konserten i lördags!

apa hur?

Det här SMS:et fick jag precis av Peter precis:

@(..:..:..)@
En apa!

ge till dem fattiga

En Robin Hood-frisyr är förvisso en frisry för en man... eller kvinna som har flint och tillräckligt långt hår på sidorna för att kamma det över flinten. Ta från de rika och ge till dem fattiga. Min bror är ju från vettet.

robin hood-frisyr

Jag önskar att Maya fixade en sådan här frisyr.

vad maya inte vet

Är att jag efter Dead Weather-konserten gick förbi Carmen, med lite folk, på väg mot skånegatan och någon slags tillställning. Väl vid Carmen försökte jag titta in för att se om jag såg den lilla systern, men istället var det några jag kände från filmvetenskapen som stod utanför just det fönster där jag tittade in, så jag pratade med dem i en kvart istället. Om du hade suttit där, Maya, hade jag sagt hej.

Och vi har väl redan konstaterat att jag står för de tråkiga inläggen, så det blir nån slags balans mellan oss. Vi måste vidhålla dessa konventioner... I'm going to graceland.

dr feelgood

I fredags var jag och Tobias på El Amir på Gamla Brogatan - ganska trevligt ställe - och drack Murphy's i väntan på sällskap och snart dök Julius upp, men utan sina båda kompanjoner. Tydligen var de och åt på Kebab House. När Anton var för drucken för att bli insläppt på El Amir gick vi till KGB i tron om att samma öde väntade honom, och således oss, där. Därför var vi på väg till KGB för att inte komma in och för att sedan dra till BO. Vi kom aldrig till BO utan gled in på KGB utan att Anton stötte på annat problem än det att knyta sin ena sko. Det regnade och han var minst sagt en kanske inte rolig, men ändå underhållande syn.

Folket där var dock till besvikelse så vi undvek dem och hade ändå en mycket trevlig kväll. Framför allt njöt jag av lugnet och trivseln som uppstod när bara jag och Tobias var kvar och inte för att de andra gett sig av utanför att det i allmänhet blev ganska folktomt och kvällens så kallade DJ spelade vad än vi ville höra. Om han hade det. Det var bland annat Wonderlust King(Gogol Bordello) och Poison Ivy(The Coasters) och Polsk Zchlager(KSMB).

I lördags var jag hos min syster och firade hennes 29-årsdag. Gav henne svarta Martens, 10 hål, vilket onekligen gladde henne. Därefter mötte jag Tobias och Anton för en promenad till Golden Gate för en öl. Jag var så trött (Peter antecknar) att jag inte ens orkade åka hem och utan att låta det märkas bönade och bad jag om att vi skulle gå till Carmen, men bara av en enda anledning. Det är alltid folk där och även om jag inte är något stort fan av folk så är det verkligen inte uppiggande att sitta på halvtomma Golden Gate som dessutom är hemtrevligt och mysigt. Risken fanns att jag somnat om vi stannat kvar.

Utanför Coop på vägen till Carmen kom en kvinna och sa till Anton som stod i dörren för att stjäla lite av Coopvärmen att han inte kunde stå där för att dörrarna då skulle tro att han är ett barn och därför inte stängas. Åt det hade vi jätteroligt! På Carmen blev jag piggare och två öl senare drog vi till Folkets för kebab och Londonviadukten för buss. På en madrass i en garderob lade jag mig omedelbums för att sova, medan gossarna drack Irish Coffee. Anton försökte förklara likheten mellan klassisk musik och hårdrock som jag uppfattade det. Inte förrän de somnade, somnade jag.

Just det! Och Anton beställde en Bloody Mary av en bartender på Carmen. På denne bartenders rygg stod det "RIKTIG BARTENDER" och ändå var Maryn någon blaskig burkmix. Det roade oss mer än något annat även om det var förargligt.

Och vi var överens om att de spelade skitmusik på Carmen tills de spelade Dr Feelgood med Cool James & Black Teacher. Då kunde jag inte längre hålla med övriga i sällskapet. Nix!

beabella

Det är verkligen skitjävla ointressant att Peter är trött. Förvisso är det inte mycket i den här bloggen, någon annan än just Peter och jag skulle kalla intressant, men inte ens jag anser det vara intresasnt hur trött han är efter att ha varit på någon spelning. Det är uppenbart och behöver inte nämnas. Hade han sprudlat av energi hade det varit en annan femma, eller om han varit skitjävla trött för att spelningen var så usel att han helt tappade livslust och så vidare. Jaja, käre Peter.

Beabella är bandet jag nämnde förut. Det som inkluderar Fridas sångpedagog och stundtals även Frida vad jag har förstått.

Ett annat band jag hört i samband med Beabella är La Banda Mayor. Sångerskan Caro är en mycket fascinerande kvinna anser jag mig tycka. Fortfarande och jag har inte sett dem på flera (kan inte säga hur många) år.

jag är extremt trött,

Sen igår kväll/natt. Måste bara säga att spelningen med Dead Weather var över alla förväntningar. Det var det mest kompromisslösa, hårdaste bluesrock/punken som någonsin hörts i Sthlm. Allt som rock&roll alltid borde vara... Fy fan va bra det var... Jack White har typ transformerats till den ultimata rock ikonen. Likt Bob Dylan gjorde under 1966 turnén, från en sjukt bra folksångare till den största rockikonen någonsin, tunn som ett spöke efter alla droger... Jack White tar inte ens droger. Efter konserten hamnade vi på något ställe på skånegatan, där D's flickvän satt med sina kompisar. När natten började gå mot sitt slut stod jag i ett gathörn och pratade med två tjejer som var tvillingar.

Jack White, 2009


Bob Dylan, 1966

jim jarmusch

Maya konstaterade tidigare att både hon och jag gillar Jim Jarmusch. Jag betvivlar att vi är unika...

Jim Jarmusch slutar röka:

dead weather ikväll

lite irländskt skit

Man kan bli rätt trött på alla svenskars vurm för det irländska. För det är alltid så klyshigt och tråkigt. Men va fan, The Pogues är ett av världens bästa band ändå!

Här sjunger först Christy Moore, lite sådär tråkigt präktig irländsk sångare, sen kommer Pogues Shane MacGowan, och bättre kan det aldrig bli...

gräl, bråk & liknande

Ungefär exakt så här låter det när Maya och jag är oense om denna här bloggen:

café mera

Glöm det där Peter skrev om Louie Louie, för det är trams. Han är rätt tramsig av sig, mm. I gammeldags tid hände det att jag och Frida satt där intill 3 på kvällen, men det var i så gammeldags tid att Louie Louie inte ens var påtänkt. Café Mera, kom tillbaka! Det var alldeles ljuvligt. Ja, faktiskt.

Och helvete, det var så länge sedan att jag bodde i Sala för jag minns att jag åkte ut till Värmdö mitt i natten, vilket jag bara gjorde för att jag inte kunde byta stad sådär tidigt på morgonen. Det gick bara inte. Det betyder alltså att det kanske till och med var fem år sedan jag var på Café Mera och såg Frida tillsammans med sin sångpedagog och hennes band spela så det stod härliga till eller något. Fixar länk till deras MySpace när jag kommer hem ikväll för... "plikten" kallar. Fredag.

glöm det

Han skulle aldrig ge mig någon julklapp.

slänger i mig lunch

För jag måste rusa iväg till Louie Louie, sthlms bästa fik, för att köpa en platta de fått in på vinyl. Och jag måste hinna detta innan mitt seminarium börjar på filmhuset, som ligger så way off, på den där jävla heden de kallar Gärdet. Jag var där o fikade igår (på Louie Louie alltså, inte på heden) och såg den stå där. Idag känner jag att jag inte kan leva utan att ha den på vinyl. Det är inte så ofta man kommer förbi den skivan, så att missa det här tillfället att äga den, vore horribelt. Ja, horribelt.

En ny tjej hade även börjat jobba där. Hon var mkt söt och hade en sjukt snygg "mor & far" tatuering. Jag blev platoniskt kär, direkt.

lastbilsdrömmen

Ljuger inte nu: Vill ha det.

Jag har under en ganska lång tid drömt om att jobba som lastbilschaufför. Det är det inte alls om vet. Nog är det för att jag för någon gångs skull i mitt liv ska få känna mig lite större än jag är. Det här inlägget handlar bara om mig, MIG, MIG!!! Jag vill ha spelet och jag vill ha det nu. Undra om Peter vet vad han ska ge mig i julklapp eller om jag behöver stava det åt honom!

trucker simulator

Någon har precis presenterat mig för det coolaste spelet i manna minne! En långtradar simulator! Det går ut på att man ska leverera olika grejer till olika ställen i Europa. Så man kör runt på vägar i Europa. Jätteseriöst. Simulator. Man kan säkert inte ens köra på människor... Det här är något för Maya.

streets of fire

En av de sämsta (bästa?) filmerna någonsin... Willem Dafoe är den enda som är bra i filmen, och han är i och för sig så jävla cool då:


Mmm, Diane Lane.

trött och spytt

MusikrekommendationerWell, jag är på jobbet och har funnit en tio minuters rast mitt i allt blah. Min iPod ligger hemma och jag spenderade natten i Nacka. Det låter mer intressant än det är. Förstås hade jag kunnat fråga fjåsen min om att få låna hans mp3-spelare, men jag tänker uppenbarligen bara så långt näsan räcker. Om ens det.

Peter skrev det sämsta inlägget igår och publicerade det (sådan tur är) inte. Jag fann det markerat utkast och raderade det på momangen. Inlägget var max fyra rader och gick ungefär ut på att han var trött och inte kunde förstå varför - han hade ju bara fikat? Ååååh, kan någon förklara för mig varför jag är så tröööött?! Typ. Det här inlägget är mycket bättre.

Så kom jag att tänka på en låt av Jävlaranamma förstås. Och jag är trött, och jag har spytt, och fått på käften av ett golv.

Trött Och Spytt

jeans, jeans

People of Walmart gjorde min dag: Nej, den var redan gjord. Emellertid:

though you have gone from my life

Förr brukade jag sitta och redigera listan på Tom Waits-låtar jag skulle önska att någon spelade på min begravning, men jag har gett upp det där nu. För det första har jag inte hittat någon låt jag önskar att någon av mina anhöriga skulle höra efter det att jag gått bort. För det andra vill jag dö sist så att de slipper vara ensamma och ledsna (vilket något får mig att tro att de skulle vara, LOL). På min framtida mans begravning vet jag precis vad jag ska spela, men inte för hans skull utan för min. If I Ever Leave This World Alive med Flogging Molly och det ska kännas lättare då.

If I ever leave this world alive
I'll thank for all the things you did in my life
If I ever leave this world alive
I'll come back down and sit beside your
feet tonight
Wherever I am you'll always be
More than just a memory
If I ever leave this world alive

If I ever leave this world alive
I'll take on all the sadness
That I left behind
If I ever leave this world alive
The madness that you feel will soon subside
So in a word don't shed a tear
I'll be here when it all gets weird
If I ever leave this world alive

So when in doubt just call my name
Just before you go insane
If I ever leave this world
Hey I may never leave this world
But if I ever leave this world alive

She says I'm okay; I'm alright,
Though you have gone from my life
You said that it would,
Now everything should be all right

She says I'm okay; I'm alright,
Though you have gone from my life
You said that it would,
Now everything should be all right
Yeah should be alright

nick cape

Hittade en bild på Nick från maskeraden. Han kom dit för min skull, vilket jag gärna berättar för alla utan att behöva förklara mig. Den perfekta blogmaskeraddate:en. Bortsett från om man skulle gå med till exempel... tja, sin pojkvän? Och han, Nick, sjöng The Weeping Song för mig. Han vet att jag gillar den. Nu blir Jessica avundsjuk. Jag har inte vågat berätta det här för henne tidigare. Hon skickade kärleksbrev till Nick Cave långt innan jag var född. Ja, eller typ.

Jessiga var i och för sig också på maskeraden, utklädd till grävling eller något. Den här bilden på Jessica och någon tvättbjörn är tagen 02:55.

surar

Blogging with my RUN DMC-tee on. Don't worry! I'm just a bad cup of coffee. With milk.

promoting

Skapade alldeles nyss en grupp på Facebook å bloggens vägnar och bjöd in dem jag ville. Fyra medlemmar såhär långt. Skickar mass-SMS och har hittills fått svaren "vem?" och "Jag hatar bloggar". Det gör vi också!

Städar och dansar till Drink The Way I Do med The Real McKenzies. Skulle ha lagt upp en bild på bandet i kilt, men det blir så stökigt... och jag struntar i det nu!

202 besökare

Mot blogawards nästa år!

this blog is so much more

Bara typ en bild till, kanske mer. Ehe? Kan han ringa mig? Han, min bror?

överpepp på bilder

Nä, nu får det fan räcka med bilder några timmar. Det här kommer snart bli en bildblogg med starkt reducerat lexikalt innehåll, vilket på så många sätt bara är fel. Så fel. Hör du det, syster? Håller du med mig? Så klart du gör. Du sa det ju först.

jag tycker han verkar lite lömsk

angående grodblogmaskeraden

Den kvällen minns jag! Det var en lyckad afton. Jag mådde mest såhär:

froggy night

Det här är min bror Peter. Han klädde ut sig till en groda på en blogmaskerad en gång, men hans kväll varade inte längre än till början av förfesten då han däckade under en diskho och ingen hittade honom förrän två dagar senare, täckt av sopor. Han hävdar själv att han fann det bekvämt där under och att han faktiskt inte legat där hela tiden utan varit hemma och duschat och sedan kommit tillbaka, men med tanke på högen sopor ovanpå honom, antar alla och tror sig veta att han ljuger.Jag var miss Snowman. Vann pris.

anchor steam beer

Favoritöl.

trombon till spökstan

Ryktas om att Spökstan ska få trombon till bandet! Det vore väl något! Spännande! Jag vet till och med vad den heter, men det säger jag inte förrän sedan. Det här är typ det enda inlägget med dagsfärsk information som går att hitta i den här bloggen. Än så länge.
Jag gillar Anders, Magnus, Jensa och Janos och jag sa att jag vill se dem igen. Ett ska-band på fyra personer är förvisso imponerande, men ju fler är nästan alltid desto bättre. De får emellertid låta bli att spela på KGB igen för senast var de fyra personer varav kanske en av dem fick plats. I alla fall fick inte basen plats. Just där det spelas på KGB är det jävligt lågt i tak och det kan inte kännas varken mysigt eller rätt att spela ska ståendes i spagat. Jag såg nyss framför mig hur det hade sett ut om de var dvärgar, alla fyra. De får spela någon annanstans.

Och så fick jag höra att det ska försöka se till att spela snart. Men var? Men var, sa jag!!! Men när?!

of coffee

Eller boring cop and fun cop? Jag ska ta ännu en cup of coffee, fun cup of coffee. Peter är den nördiga, som vet allt och skriver allt han läst sig till. Det är så det är. nerd cup of coffee, emotional cup of coffee.

brigitte bardot

Brigitte Bardot från Le Mepris inspelningen. Gorgeous goddess, som de säger i Amerika. Väldigt pubertalt inlägg, jag vet...

Min teori är att den här bloggen kommer bli lyckad för att det är en perfekt balans. Maya skriver roliga och bra saker, jag skriver bara tråkigt. Som good cop, bad cop...

oi mama

Peter skriver som en kratta och jag har en del perfektionistiska drag, jag lovar. Hittills har jag rättat och justerat majoriteten av hans inlägg för att han inte ens kan nyttja stor bokstav i början på en mening eller justera texten så att det ser lite prydligt ut mellan alla bild- och videofloder. Nu finns det inte ett enda inlägg med en enda stor bokstav i rubriken men det är någon typ av överenskommelse: det ska vara så.

Nu ska jag dricka mer kaffe, lyssna på The Gonads och planera min städdag. Mamma kommer på besök från Gotland och det är i hennes lägenhet jag bor. Minsta sak på fel plats ger henne rysningar och det fruktade kaoset bryter ut i hennes lilla goa hjärna. Samma gäller väl mig, men inte alls i samma utsträckning. Åtminstone är jag en mästare på att inte låtsas om det och till och med dölja det för mig själv. Jag märker inte ens att jag undviker att gå in i stökiga rum. Skitjävlabra.

Classic Reko är bra kaffe. Har jag inte råd med fairtrade-märkt kaffe så köper jag inget kaffe, men det gäller bara kaffe. Ingenting annat.

maya är "grumpy"

Hon skrev just till mig på msn:

Behemot säger: (11.47.22)
kan du skriva ordentligt? jag orkar inte redigera dina små bokstäver och din idioti

Behemot säger: (11.47.35)
nu gör jag det men aldrig igen

Behemot säger: (11.47.36)
dödar dig

"that's why every now and then i have to have some drugs. and yes i do use drugs. yes! YES!"

En dokumentär om Andre Williams! Längtar tills den kommer ut på dvd, eller visas på biograferna här (vilket man troligen bara kan drömma om):

åh förlåt,

Men jag gick verkligen igång på Andre Williams sjukt bra r&b/soul, så jag måste lägga upp en sista video innan jag måste fortsätta plöja böcker om japanska spöken.

Nathaniel Mayer, spelade in bland den bästa soul/R&B som någonsin gjorts i Detroit på 50- och 60-talet. Blev sedan tokheroinist och kriminell - men gjorde en skiva för några år sedan, då Steve Shaw (spelade gitarr i Detroit Cobras) letade upp honom och i princip tvingade honom att sluta med knarket så att de kunde spela in en skiva ihop. Har för mig att han fortsatte med heroinet sen igen.

världens coolaste person

Efter Street Dogs inlägget kände jag att jag måste lägga in en video med världens coolaste Andre Williams. Musik kan inte bli mycket bättre, sleazy & greasy...

huvudsaken

Jag kanske glömde, men! Observera att jag var där. Det var inte Peter. Han låg troligtvis ensam i sin säng och funderade över huruvida hans snart påbörjade förhållande med en äldre kvinna skulle fungera eller inte. Snart skulle hon börja rätta honom och ständigt poängtera åldersskillnaden. Han låg förmodligen även och tänkte på varför hon ännu inte skaffat barn om hon ens någonsin vill ha några. Eftersom att hon kom från ett skitjävlalångt förhållande så borde det redan finnas barn med i bilden, enligt Peter, som vill ha barn snart (detta är inte bara ett informationsbrev utan även en kontaktannons. 2 in 1 är mycket populärt i dagens samhälle. Helst ska en och samma sak fylla minst 39 olika funktioner för att vara värd att visa upp). Om de hade en framtid tillsammans skulle den vara stofilaktig och barnlös. Sen grät han för att han missade Street Dogs, vill jag lova.

den bästa street dogs-låten

Jag får, som en nörd, be om ursäkt å min lilla systers vägnar, då hon helt sonika glömt att länka till Street Dogs bästa låt någonsin - deras version av Billy Braggs socialistiska pro-fack låt "Power In A Union". Den uttrycker allt som vänstern borde vara men aldrig kommer kunna vara igen, för det är 2000-tal och det enda som finns kvar är puckon som romantiserar ett miserabelt arbetarliv. Sånt som min far jobbat med sen han var 14 för att jag skulle slippa. Majoriteten av den så kallade vänsterinriktade ungdomen är fånar som ägnar sin energi åt fel frågor, kan jag tycka...



Nu måste jag fortsätta plugga...

vote for SD

För några helger sedan spelade Street Dogs på Göta Källare och jag tycker om dem och ska alltid göra. Ett år tidigare hade jag sett dem på Eastpak Antidote Tour på Arenan/Fryshuset som tredje band att spela efter Time Again, Skindred och före Flogging Molly. Jag hade aldrig tidigare hört varken Time Again eller Skindred, men älskade dem och nog om det. Mike McColgan ,som forntida sångare i Dropkick Murphys och nutida sångare i Street Dogs, klättrade likt en vild apa eller ett litet barn överallt på scenen. Uppå tre meter höga högtalare och ner igen och så upp igen, vilket resulterade i att vakter sprang in och ut på scenen för att hölla högtalare och undvika dödsfall och någon konsertkatastrof som ingen skulle glömma, kanske någonsin. Det var hurraiskt och det hela slutade med att McColgan stagedive:ade och crowdsurfade bort, bort och iväg. Vakterna sprang således runt i publiken och letade efter Street Dogs borttappade sångare. Det kan uppfattas som ganska ointressant, men det var aldrig en ointressant spelning.

Skindred
Set It Off
Trouble
Ratrace
Rude Boy For Life
Destroy the Dancefloor

För dessa några (två och en halv) veckor sedan var vi alltså på GK, jag, Siri och Tobias, ibland även en Sakke på ett hörn för att jag kvällen innan på en personalfest någonstans (kontoret t.ex) fick ett någontingfall och impulsbjöd Sakke att se Street Dogs. Både en av mina bättre stunder och inte. Scenen på GK är inte stor och jag undrade under den tid Tysta Mari och Civet spelade var han skulle ta vägen. Jag såg inte möjligheterna, som loftgångarna längs sidorna i taket och bron mellan. McColgan var överallt som väntat, oväntat och detsamma gällde för övrigt publiken. Många var uppå scenen och röjde, bandet verkade knappt uppmärksamma det och vakterna stod vid sidan om scenen och såg på. Som en dröm.

Siri frågade mig under spelningens gång vad hon skulle få om han sprang uppå scenen och kysste Mike, varpå jag förstås svarade att hon skulle vinna min respekt i evighet. Hon gjorde det. Hon gjorde hela kvällen. Ja, typ. Nu ska jag vara fånig och också tillägga att det var mäkta romantiskt att kyssa Tobias alldeles mitt bland alla folk som var upptagna av mosh.

Street Dogs
Two Angry Kids
Kevin J. O'Toole
2 Bottles
State Of Grace
Free

clownig

En annan gång jag var på maskerad. Vann pris.

geisha mjau

Natalie och jag i somras. På en blogfest såklart och inte vilken blogfest som helst utan en blogmaskerad! Vi vann pris.

gotta get out

Se, här sitter vi och pratar om festligheter, men alla är inte bjudna. Till 1000 besökare-kalaset kommer dock alla vara bjudna. Vi lovar. Eh. Än en stund kvar till dess, men vi slänger upp ett inbjudningskort i god tid. Till dess ser vi fram emot 500 besökare.

Cock Sparrer - Gotta Get Out

Det är inget fel på Cock Sparrers sedan två år "nya" album Here We Stand. Lika lite som det är fel på en god Porter. Men jag älskar ändå England Belongs To Me mer. Sparrow, Sparrer.

500-besökare festen

Ja, då ska vi ha det riktigt skoj. Musik kommer att dåna, dryck kommer att flöda och barn kommer att födas (för inte ens höggravida kommer vilja missa, så de kommer föda mitt under le partie)!

ett kalas, fler kalas

Ja, det var en enastående tillställning och alla gjorde gott ifrån sig, Ingen osade! Ses på 500 besökare-kalaset.

eine kleine superfest!

Nu har vi haft festen! Det var riktigt lyckat! Kom en massa folk, ett gäng polares band spelade och det blev ett riktigt drag. Utspilld öl, blod och spya prydde en redan lyckad tillställning. Vi är mer än nöjda. Tack för det, gott folk!

okej, tänker jag fel nu?

Om konserten börjar 00.00 på den 7:e (lördag), bör inte det innebära att man ska vara där, exempelvis 22 på fredagen? För 00:00 måste ju vara de första biten på lördagen, då lördagen blivit lördag? För annars borde de väl ha skrivit 24:00 på hemsidan? Fy fan, det är förvirrande man känner sig högst korkad...

The Dead Weather kommer att gå på scen sent (00.00) denna kväll så därför ansluter sig även Stockholmsklubben What We Do Is Secret och ställer till med stor fest i baren mellan 22.00-03.00. Det blir gäst-dj's och överraskningar!

jävla luger...

maya tror att hon ser ut som en panda på sin bild

...men hon ser mer ut som att hon försöker se ut som nån i Misfits

alla stjärnor och strutar

Såhär kommer inbjudningskortet, vi skickar, se ut:

vad glada vi kommer att vara

När vi har fått 50 pers som vart inne på vår blogg ska vi ha brytrave någonstans i söderförorterna, för att fira.

Det kommer vara lite såhär:

ledsen smiley

"Civilstatus Upptagen Tyvärr.Tycker synd om er som inte tog chansen ;)"

Kan man vara mer sunkigt självgod? Är det möjligt? Ska jag läsa parametrar på sunkiga Internet communities, får jag väl skylla mig själv? Typisk sådan tjej som Peter skulle falla för i och för sig.

Err. Or.

peter!

Hm, jag vill få Peter att sluta blogga direkt till mig, men det går inte. Tele2Comviqs nät är nere igen och inte förrän "Under efermiddagen beräknas problemen vara helt lösta." Dessutom är han utloggaad från MSN. Så jag skriver här, hoppas att han läser och lyssnar så länge på Quilty, som jag älskar. Känns sådär att göra precis vad jag inte vill att han ska göra. Man kan tro att vi är varandras marionettdockor. Tja!

kanske du också gillar den här texten, maya?

Jag gillar den, och gissar att även du kan komma att göra det.

I went to church one Sunday
I heard the preacher say
“God knew 10 million years ago
The things you’ll do today”
It’s all pre-destination
I figure what it means
Is that we do the things we do
‘Cause God wills us to do these things

So I’m sittin’ in Sheboygan drunk again
Sittin’ in Sheboygan drunk again
Everything according to the master’s plan
Sittin’ in Sheboygan drunk again

t’s not for us to understand
The things that He divines
Shout or curse or praise
But it was He who wrote your lines
He decides our mortal fate
Scholar, star or fool
He meant for me right now to be
Right here on this barstool

So I’m sittin’ in Sheboygan drunk again
Sittin’ in Sheboygan drunk again
Everything according to the master’s plan
Sittin’ in Sheboygan drunk again

I would not change this lot He left me
Even if I could
The life that He breathes into me
Is sweet and fine and good

So long as I’m sittin’ in Sheboygan drunk again
Sittin’ in Sheboygan drunk again
Everything according to the master’s plan
Sittin’ in Sheboygan drunk again
I said everything’s according to the master’s plan
Sittin’ in Sheboygan drunk again
Again
Again

rush rush

Peter tycker även att Debbie Harry är en förtjusande kvinna utan att ha träffat henne. Det är sant. Alltihop. Han är ju inte mycket mer än en pojke, så det är väl inte helt obegripligt. Dessutom är hon ingen ovacker syn. Jag föredrar dock Rush Rush framför bilder på henne. Låten släpptes som singel 1983 och som en av låtarna på soundtracket till Scarface. Älskvärd låt, älskvärd film. Peter kanske kallar mig simpel men må så få ske. Hela soundtracket är skitjävlabra.

the gun club

The Gun Club var ett av historiens bästa band, någonsin. De tog gammal delta-blues, backwoods-country, skitig soul och svettig 50tals r&b, plockade sönder dem totalt och satte ihop det igen i någon slags dekonstruktivistisk sörja. De skapade musik som var bland den mest nihilistiska, destruktiva, skitigaste och mest primala någonsin. Endast The Stooges och the Cramps lyckades lika bra med det.

Jeffrey Lee Pierce var en småfet, tondöv och självdestruktiv missbrukare som blonderade sitt hår för att se ut som en manlig version av Debbie Harry. Han hade en mängd flickvänner som kom och gick, och när man lyssnar på Gun Clubs skivor hör man att man inte kan ha honom i ett möblerat rum. En del av har kallat musiken för deathblues, vet inte om det är den bästa av termer - men, men...

Bland den bästa garagerocken som någonsin spelats in. Den här videon är en liveinspelning och det är ren jävla shamanism, totalt primalt och det låter mer som att musiken droppar från deras fingrar än medvetet spelas. Totalt energiutbrott. Jeffrey Lee Pierce var troligen rätt stenad här också,

hon är sneaky, och lurig

Maya redigerar om mina inlägg i smyg. Det har jag märkt.

anna friel

Jag tror jag är kär i Anna Friel.

och det var boots mot pung och ett hejdlöst jävla gung

Facebook. Evigt tjat och jag hatar att bli inbjuden till olika events dag ut och så vidare. Antingen önskar min kusin att jag går på en teaterföreställning i vilken han medverkar, men är från 15 år och heter Barnförbjudet. Det känns inte riktigt bra.

Jag lyssnar hellre på Jävlaranamma och äter pizza. Ja, jag har pizza kvar från igår. Om det fanns en pizzadans skulle jag dansa den nu och sen.

I Göteborg har jag några vänner, som jag älskar lite. Killarna på Extreme Food. En av dem ringde mig en vanlig fredag- eller lördagkväll. Fan vet. Han gav luren till någon i JA som sjöng Dom Är Ledsna för mig. Den låten sjöng jag, Looi, Jessica, Siri och Linus när vi i Loois bil uppå en bärgningsbil rullade in i Karlstad bara några tusen timmar efter i schemat. Vi var på väg till Arvika. När vem det nu var ringde upptäckte jag sidor hos mig själv, jag aldrig någonsin lagt märket till. På den tid det tog för mig att förstå vad det var som förssiggick förvandlades jag till någon nervös groupie. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag får anta att Jävlaranamma tar fram det bästa ur mig. Pickadulverman, Boots Mot Pung, Fulla, Fattiga och Feta och Äntligen Måndag är låtar jag skulle kallat guldkorn om jag inte hade någon som helst respekt för mig själv.

Kan inte låta bli att gilla titeln på ett av Jävlaranammas album: Max 1,5% sväng. Och! Att jag ska tatuera Jävlaranamma-räven på baksidan av mitt öra. Räv-idén tog jag från Tobias, men det var helt okej med honom. Ja, eller något. Jävlaranammaräv-idén är min egen. Annars hade jag väl fått skämmas?

telefoner, maya och spöken

Maya ringde mig för typ 2 timmar sedan, när jag precis börjat vakna till och har pratat ändå till ungefär nu. Detta samtal ledde till att jag upptäckte två saker:
1. Jag har tydligen ytterst svårt att skriva samtidigt som jag pratar i telefonen
2. Maya satt på sin katt medan några personer röjde runt i hennes lägenhet samtidigt. Jag vet inte vilka dessa personer var och vad de egentligen ville. Men lite underligt var det allt.

Nu har vi slutat prata i telefon, för jag ska plugga och hon ska fortsätta vara förkyld och möjligtvis sitta på sin katt. Jag ska sitta och läsa akademiska böcker om japanska spöken och om japansk konstskräckfilm från 1960talet.

ännu mer fat duo jets och lilla jack white

Flat Duo Jets var ett av de första banden bestående av bara en gitarrist och en trummis. Tog gammal rockabilly och körde det i en mixer och skapade bland den bästa garagepunken någonsin. Jack White har tagit en hel del från dem...

Dex Romweber, sångaren och gitarristen, spelar fortfarande.

Här är nya singeln, där Jack White spelar med Dex och hans syster

Maya la upp the fucking whore låt...

snor

Här snor jag en låt från Peter: Media Control med The Briggs. Han sitter och låter som Chewbacca i telefon. Peter alltså. Chewbacca.

Jag pratar med Maya i telefon, hon sitter på sin katt och snor mina låtar jag skulle länka.

Det blir en annan länk istället, till en gammal gammal mtv-dokumentär om Flat Duo Jets och Dex Romweber. Ett av de bästa banden någonsin!

dans frack parkett

Det här skrev någon kille på någon kurs: "Dansen mellan skådespelaren och kameran, placerad närmare än fracken på teaterns parkett." Snälla, kan du precisera dig lite?

kisse

Medan jag, Fritz och Stefan röjer mitt hem ligger min kisse och lyssnar på Disappear med Agent Bulldogg. Hon är helt okej. Och hela Tele2Comviqs mobilnät är nere. Därför kan jag inte ringa och väcka Peter, vilket är synd då det vore ett rent nöje!

Carling Premier till frukost. Såhär blir man inte frisk. Smoooooth!

norge

Tommy Tokyo & Starving For My Gravy anser jag vara ett alldeles fenomenalt band och efter att ha låtit mig övertalas av Stefan att lyssna på Date Rape av Sublime (som jag egentligen inte ens vill nämna, än mindre länka) lyssnar jag gärna till något bättre, t.ex The Circle Must Be Broken.

Min vän Nils Conrad (The O Key Convention) tror jag det var som gjorde mig uppmärksam på Tommy Tokyo. Det var ett tag sedan men det var en bra dag!

Efter en minuts googlande vet jag nog också hur det gick till. Jag träffade Conrad tillsammans med hans kumpaner Jon, Espen och Alf på Arvikafestivalen 2006. Vi lärde känna varandra, höll kontakten, åkte tillsammans till Uppsala Reggaefestival samma år. Sedan dess har jag varken träffat Jon, Espen eller Alf, men Conrad träffade jag igen på Arvikafestivalen i år. Vi har hela tiden haft kontakt via inget mindre än MySpace, Facebook och MSN. Här om dagen fick jag förfrågan på Facebook, skickad av Jon, att bli ett fan av Tellusalie. I Tellusalie spelar bland annat Alf och sjunger gör Ole-Jørgen Ottesen, bror till Tommy Tokyo. Jag anar att alla, mer eller mindre, känner till varann.

spökstan & rogues

Våndas. Jag är utan cigaretter och huvudvärken ger mig ingen lust att gå ut, men ändå att röka. Det fina vädret bryr jag mig bara lite om. Coffee and Cigarettes är ingenting utan cigarettes. Jag gillar Jim Jarmusch. Det gör Peter också vet jag. Alldeles säkert.

Jag gillar Spökstan och Rogues Utd. också. Anders, som sångare i båda banden, kan väl konsten att variera. Sett dem spela på Klubb Kalashnikov på KGB vid olika tillfällen, men nu vill jag se någon av dem eller båda igen. Jättesnart. Det var förvisso inte så länge sedan men det är alltid på tiden. Lyssnar.

Går jag och köper cigg nu? Nej, öppnar en Punk IPA och påbörjar någon typ av städning.

natten till vad

The Dead Weather på Circus den 7 november. Spelningen börjar 00:00 vilket leder till att jag inte vet om det är natten till lördag eller om de skrivit fel och det är natten till söndag. Det är ett ganska vanligt misstag, men jag vill inte gärna utgå från att det är ett. Vilken dag är det natten till?!?!??!?! Jag frågade Peter (som sa till mig att de spelar och att jag ska följa med), men han blev bara nervös och sa att han inte tänkt på det eller visste svaret. Sen var han tvungen att springa till någon båt.

Hang You From The Heavens av Dead Weather
Treat Me Like Your Mother av Dead Weather

Någon otrevlig blev alldeles skitjävlasur när jag frågade honom och pratade om att det är samma regler som gäller på festival och att jag om någon borde veta det så varför lägger han ner tid på att förklara det för mig? Det frågar han mig, men det kan inte jag svara på. Okej, natten till söndag, men regler? Verkligen?

sleep when you're dead

Lenny Lashley gör det igen. Darkbuster är mitt bästa band sedan några många dagar tillbaka nu. Lashley kanske låter som en mascara, men London Town är min absoluta favoritlåt. Bara just nu. Ja, förstås. Herregud. A Weakness For Spirits heter albumet. Ingen mindre än Peter fick mig att uppmärksamma Lenny and the Piss Poor Boys.

Experimenterar: hur mycket kaffe behöver jag dricka för att kissa på mig? Det ska vara roligt att vara sjukskriven. Två koppar senare går jag och kissar och kan stryka projektet.

hmm, varför skriver hon inget? Istället får jag skriva nåt slags intetsägande inlägg om att jag just nu dricker kaffe och lyssnar på Hank Williams. Han dog när han var 29, det var väl lite väl tidigt kan man tycka?

Först ville jag att den här bloggen skulle heta Carl-Michael & The Bellmans, men sen blev det inte så alls. Blev nog bra ändå, det blev kanske till det bättre...

jag har verkligen ingeting att säga just nu

enjoy

here we go...