och det var boots mot pung och ett hejdlöst jävla gung

Facebook. Evigt tjat och jag hatar att bli inbjuden till olika events dag ut och så vidare. Antingen önskar min kusin att jag går på en teaterföreställning i vilken han medverkar, men är från 15 år och heter Barnförbjudet. Det känns inte riktigt bra.

Jag lyssnar hellre på Jävlaranamma och äter pizza. Ja, jag har pizza kvar från igår. Om det fanns en pizzadans skulle jag dansa den nu och sen.

I Göteborg har jag några vänner, som jag älskar lite. Killarna på Extreme Food. En av dem ringde mig en vanlig fredag- eller lördagkväll. Fan vet. Han gav luren till någon i JA som sjöng Dom Är Ledsna för mig. Den låten sjöng jag, Looi, Jessica, Siri och Linus när vi i Loois bil uppå en bärgningsbil rullade in i Karlstad bara några tusen timmar efter i schemat. Vi var på väg till Arvika. När vem det nu var ringde upptäckte jag sidor hos mig själv, jag aldrig någonsin lagt märket till. På den tid det tog för mig att förstå vad det var som förssiggick förvandlades jag till någon nervös groupie. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag får anta att Jävlaranamma tar fram det bästa ur mig. Pickadulverman, Boots Mot Pung, Fulla, Fattiga och Feta och Äntligen Måndag är låtar jag skulle kallat guldkorn om jag inte hade någon som helst respekt för mig själv.

Kan inte låta bli att gilla titeln på ett av Jävlaranammas album: Max 1,5% sväng. Och! Att jag ska tatuera Jävlaranamma-räven på baksidan av mitt öra. Räv-idén tog jag från Tobias, men det var helt okej med honom. Ja, eller något. Jävlaranammaräv-idén är min egen. Annars hade jag väl fått skämmas?