Alla var inte på lika gott humör som jag var på imorse. Och fortfarande är, tänka sig. När jag vaknade kändes väl egentligen allt som vanligt fast lite bättre. Helgen har ju varit oumbärlig eller något. Jag drack kaffe ur en bra kopp - den fyllde sin funktion och kanske mer därtill om möjligt - och kollade på någon TV-kanals väderrapport innan jag började spatsera till pendeltågsstationen. Jag såg ut som när jag vaknade fast med mer kläder, hade borstat tänderna och lagt över Moosequartet på min mp3-spelare. Det var vindstilla ute, jag hade inga cigaretter men bra musik som nämnt och mitt måndagsmorgonliv kändes lite som taget ur romantiserad arbetarlitteratur. Det ljuva livet, alltså. Hittills är det som imorgon. Lika bra. Alltihop!
Nu sitter jag på kontoret, hungrig utav bara helvete, men har ingen lust att äta slabbig pizza. Lika glad är jag för det, för jag har hört världens bästa band i helgen. Det här känns lite osunt och jag pillar nog in den där halvmaten i mikron strax ändå. Jag kan inte leva på luft och Ramlösa. Så glad får man bara inte vara.
Satte ihop en playlist på bussen till kontoret, ja alldeles nyss faktiskt, med både Moosequartet, France Gall och 16 Horsepower. Och The Tiger Lillies och Tommy Youngblood. Och The Jam. Ja, det spårade lite på slutet, men den inte fullt så saliga blandningen passar utmärkt för idag. Hurra.
Nu sitter jag på kontoret, hungrig utav bara helvete, men har ingen lust att äta slabbig pizza. Lika glad är jag för det, för jag har hört världens bästa band i helgen. Det här känns lite osunt och jag pillar nog in den där halvmaten i mikron strax ändå. Jag kan inte leva på luft och Ramlösa. Så glad får man bara inte vara.
Satte ihop en playlist på bussen till kontoret, ja alldeles nyss faktiskt, med både Moosequartet, France Gall och 16 Horsepower. Och The Tiger Lillies och Tommy Youngblood. Och The Jam. Ja, det spårade lite på slutet, men den inte fullt så saliga blandningen passar utmärkt för idag. Hurra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar