all makt åt lepheton, vår befriare

Helt jävla otroligt att Peter faktiskt postat ett inlägg. Inte mycket till text i och för sig. Ja, trots att han lovat.

Jag är ganska dålig idag, men jobbar förstås. Med tanke på vilken kämpe jag är borde inte det komma som någon större chock... ... Gick till jobbet i vanlig tid, hann inte ens halvvägs till pendeltågsstationen innan jag mötte Seppo som gav mig skjuts resten av vägen, vilket resulterade i att jag hann med ett tidigare tåg och slapp träffa Lille Puck, som alla andra mornar. Jag brukar inte ha något emot att möta honom på stationen och snacka skit med honom hela vägen till en tunnelbaneperrong på T-Centralen, men idag mådde jag pest och pyton och döda mig, snälla! Hela pendeltågsresan lyssnade jag på Gatans Lag (MySpace), vilket absolut inte var till något tillfriskningssyfte, men vad gjorde det? Värre kunde det väl ändå inte bli? Vilken martyrresa det var.

Väl på kontoret satt jag och såsade i 35 minuter innan morgonmötet och en chef försökte skaka liv i mig utan större framgång. Efter morgonmötet for alla åt varsitt håll precis som vanligt och jag spatserade, tillsammans med Halina, mot tunnelbanan igen. Mot "Hälsans ö". Ett ärende. Ett larm. Lunch. Två ärenden. Från "Hälsans ö". Än så länge är det bara lunchtid. Jag vet inte vad jag gör. Jag fryser, men kokar. Undrar om mina chefer själva kan lista ut att jag stannar hemma imorgon. Det borde de klara av, men man kan aldrig ta något sådant för givet. Orkar jag jobba imorrn? Vad ska jag lyssna på nu?

Quilty (hemsida) är alltid lite bättre när man är sjuk än när man är frisk. Sjuk eller full.

Och jag hatar Ipren, för jag är lite emot piller över huvud taget och det av principiella skäl, men även jag förstår att man ibland måste ta ett ändå. Då är det bra om de fyller någon funktion... alls. Lepheton där emot, åh min älskling...