Finns det någonting mitt emellan? En del säger vad de tycker oavbrutet och utgår dessutom från att allt de säger stämmer och är rätt för att de tror att de är viktiga och spelar roll. Andra är så rädda för att säga vad de tycker att de bara pratar om saker och aldrig för eller mot saker. HALLÅ?! Peter?!
torsdag 15 april 2010
dagens mellanöl till mig
Skickade ett meddelande per mobil till Vivvi om att hon skulle läsa blogginlägget jag dedikerat till henne och hon gjorde det. Känner mig som dagens hjälte, förtjänar dagens ros, dagens mellanöl. Tjatar på mig själv att jag ska se mig spegeln och rätta till innan Anton kommer, men jag är liksom helt slut och kan inte sluta nynna på olika julsånger. Typiskt.
Peter verkar inte ha hittat någon ny tjej på universitetet. Ingen specifik i alla fall. Det är tråkigt. Jag har ingen att varna honom för. "Det finns så många trevliga och söta tjejer på universitetet" skriver han. Skittråkigt. Jag vill höra om deras knivhot och försök till förförelse, krig med kokosnötter, små hemliga hat-meddelanden och brända kläder. Peter kommer nog dö av förströelse om han ska dö alls. Inte nu förstås.
Peter verkar inte ha hittat någon ny tjej på universitetet. Ingen specifik i alla fall. Det är tråkigt. Jag har ingen att varna honom för. "Det finns så många trevliga och söta tjejer på universitetet" skriver han. Skittråkigt. Jag vill höra om deras knivhot och försök till förförelse, krig med kokosnötter, små hemliga hat-meddelanden och brända kläder. Peter kommer nog dö av förströelse om han ska dö alls. Inte nu förstås.
i väntan på anton och en platta mellanöl
Nu sitter Tobias och spelar FIFA. Hans hemgjorda spelare som ska föreställa han själv har efter många om och men blivit uppköpt av Arsenal. Tobias spenderade åtminstone en halvtimma igår kväll med att stänga av och starta sitt XBOX om och om igen för att Arsenal skulle hamna på lista över lag som ville ha honom. Det var så tråkigt att vi efter trettio minuter gick och lade oss. Jag hann lösa ett korsord i Allers. Kände mig 80 år gammal, precis som vanligt. Jag borde se mig i spegeln innan Anton kommer, vill inte skrämma livet ur stackarn. Tanken är någon öl på balkongen eller nere vid Mälaren. Får se hur det blir med det. Har fortfarande några golv att torka.
Ska tända ett ljus och låta det brinna.
Ska tända ett ljus och låta det brinna.
fler ryska klassiker
Så igår var tog jag med mig Tobias till Läkarhuset Odenplan och genomled gastroskopi. Det var seriöst det mest vidriga jag upplevt. Jag tänker aldrig göra om det, ok? Tobias slapp. Han var med som stöd eller något. Slank in på This Way och bytte en för liten skjorta till en grön Harrington, men det var innan. Efteråt åt vi äcklig lunch mitt emot ett apotek. Nej, först hämtade vi min nya medicin vars biverkningar är en lista på tre små sidor. Jag hoppas jag slipper alla. Sedan åt vi äcklig lunch mitt emot. Sedan gick vi in på ett antikvariat som låg precis bredvid och jag hittade än fler ryska klassiker från Tidens Förlag.
Nu har jag:
Petersburgsnoveller av N. Gogol
En berättelse om sju hängda av L. Andrejev
Hadsji Murat av L. Tolstoj
Livets rot av M. Prisjvin
Dubbelgångaren av F. Dostojevskij
Min första kärlek av I. Turgenjev
Husbonden av M. Gorkij
Kejsarinnans tofflor av N. Gogol
Anteckningar från ett källarhål av F. Dostojevskij
Tasjkent - brödets stad av A. Neverov
Oskyldiga berättelser av M. Saltykov
Sjösjuka av A. Kuprin
Den förlorade gatan av G. Uspenskij
Vagabondnoveller av M. Gorkij
Stavrogins brott av F. Dostojevskij
Modersmålsläraren av A. Tjechov
En berättelse av B. Pasternak
Berättelser från Odessa av I. Babel
Därtill köpte jag ännu en Taras Bulba av Nikolaj Gogol och jag lät herrn som sålde den till mig veta att 15kr för världens bästa bok inte är ett rimligt pris, men å andra sidan, varför ska litteratur kosta alls? Skräpig litteratur borde vara så dyr att ingen har råd att köpa den. Ingen! Då skulle nog jorden vara en bättre plats att leva på. Just nu är det bara den enda plats att leva på så vitt vi vet. Köpte även Nikolaj Gogols Döda själar och ser fram emot att läsa den. Har inte tid nu. Skriver bloginlägg.
Nu har jag:
Petersburgsnoveller av N. Gogol
En berättelse om sju hängda av L. Andrejev
Hadsji Murat av L. Tolstoj
Livets rot av M. Prisjvin
Dubbelgångaren av F. Dostojevskij
Min första kärlek av I. Turgenjev
Husbonden av M. Gorkij
Kejsarinnans tofflor av N. Gogol
Anteckningar från ett källarhål av F. Dostojevskij
Tasjkent - brödets stad av A. Neverov
Oskyldiga berättelser av M. Saltykov
Sjösjuka av A. Kuprin
Den förlorade gatan av G. Uspenskij
Vagabondnoveller av M. Gorkij
Stavrogins brott av F. Dostojevskij
Modersmålsläraren av A. Tjechov
En berättelse av B. Pasternak
Berättelser från Odessa av I. Babel
Därtill köpte jag ännu en Taras Bulba av Nikolaj Gogol och jag lät herrn som sålde den till mig veta att 15kr för världens bästa bok inte är ett rimligt pris, men å andra sidan, varför ska litteratur kosta alls? Skräpig litteratur borde vara så dyr att ingen har råd att köpa den. Ingen! Då skulle nog jorden vara en bättre plats att leva på. Just nu är det bara den enda plats att leva på så vitt vi vet. Köpte även Nikolaj Gogols Döda själar och ser fram emot att läsa den. Har inte tid nu. Skriver bloginlägg.
häx0r
Alla bilder säger inte mer än tusen ord. Få gör, tror jag. Men alla bilder behöver inte någon undertext. Den här gör det uppenbarligen. Häxa på Trädgår'n. Gissa vem som vann pris!jag vann igen
Hittade min guldbild från Göteborg och konserten med Jävlaranamma. Vi var på Dancing Dingo och jag var utklädd till känguru, tyckte det passade. Vann förstås priser, det kan vem som helst förstå... bara vem som helst får se den där kostymen. Den var heeeelt outstaaanding. Fan vad roligt vi hade. Siri försökte hela tiden få plats i min pung, men jag sa att hon skulle hålla sina smutsiga fingrar borta från min livmoder... Ja, det var inte vilken kväll som helst. Jessica ställde upp som min pungvakt, men Siri var nykter och hittade hela tiden nya vägar som Jessica inte hade en aaaning om. Körde lite box också med en tjock tjej utklädd till koala, vilket jag vet för att hon hade en kartongbit med texten "Jag är utklädd till en koala" i ett snöre runt halsen.
Göteborgarna var minst sagt griniga när vi kom dit från Stockholm av alla ställen och tog hem alla priser som fanns. Heja oss, woho.
...Det var boots mot pung och ett hejdlöst jävla gung!
Göteborgarna var minst sagt griniga när vi kom dit från Stockholm av alla ställen och tog hem alla priser som fanns. Heja oss, woho....Det var boots mot pung och ett hejdlöst jävla gung!
en resa genom förra helgen
I lördags såg jag Cock Sparrer, Agent Bulldogg och Gatans Lag, som jag har längtat. Det var jag, det var Vivvi, det var Tobias, det var Jone och ca 800 personer därtill. Vad roligt vi hade, men inga bilder.
Det var den lyckligaste dagen i Tobias liv, sa han.
Det var den lyckligaste dagen i Tobias liv, sa han.
Vi... började på fredagen då Jone kom från Örebro och han och Tobias drack sig glada ganska fort. Jag tog det lugnt fast mig emot, men jag skulle till läkaren på lördagen. När klockan närmade sig 22 stegade vi till vår närmsta lokalpub där vi stannade, men inte till stängning. Pojkarna var fulla och hungriga så jag gjorde två dubbelmackor var till var och en av oss och på dem var det bacon, sallad, majonäs, tomat, ost och salt och peppar. Deliciöst. Lite mycket majonäs kanske. Sen sov vi gott och vaknade strax.
Jag tog mig till Odenplan medan Tobias och Jone åt frukost. Så bokade jag gastroskopi till kommande onsdag, lyckligt ovetandes om hur vidrigt det är, åkte hem, duschade, klädde mig och kladdade lite i ansiktet, drack en öl! Jone och Tobias var återigen glada, plockade på sig de sista ölen de hade innan vi tog det långa benet före till stationen, mötte Magnus på vägen och åkte till KGB. Magnus skulle spela, tillsammans med övriga i Spökstan, men först sound check:a och det var, hej och hå, dubbelbokat. Dessutom serverades ingen öl ännu så vi sa hej och hejdå, åkte till Medborgarplatsen (vilket är en tunnelbanestation med väldigt många bokstäver, lika många som Midsommarkransen), stegade till Carmen, drack och rökte och snackade och snart dök några västeråsbor upp från ingenstans.
Vi drack upp och sökte rätt på en bankomat, tog tuben med än fler vänner och bekanta, men inte till mig och väl vid Gullmarsplan mötte vi Vivvi som hade med sig chips. Vi tog oss ner till Fryshuset och hängde in jackor och plunta i garderoben, drack öl! väntade och hörde allra först Agent Bulldogg. Gatans Lag därpå och Cock Sparrer sist. Med omplåstrade skoskavsfötter gick jag ut tillsammans med Tobias, Vivvi och Jone och Vivvi som bor precis där någonstans försvann direkt. Jag och karln åkte hem medan Jone for någon annanstans och hade förhoppningsvis mycket trevligt. Vi sov.
Vi vaknade och beställde pizza, hade en mycket trevlig morgon och ringde Jone som var på väg tillbaka hem till oss. När han kommit åt han resterna av Tobias pizza och sen tog vi oss ner till en den lokalpuben som ligger lite längre bort för att se på fotboll, men de visade inte matchen Tobias så gärna ville se förrän en timma senare (han hade ju kollat på någon engelsk hemsida och inte räknat med att vi ligger en timma efter). Jag minns inte vilken det var. Det var Liverpool VS. Fulham, kanske i omvänd ordning. Vi drack London Pride och pissöl och snart tog Jone tåget till Centralen och därifrån tillbaks till Örebro. Trevlig helg!
Jag tog mig till Odenplan medan Tobias och Jone åt frukost. Så bokade jag gastroskopi till kommande onsdag, lyckligt ovetandes om hur vidrigt det är, åkte hem, duschade, klädde mig och kladdade lite i ansiktet, drack en öl! Jone och Tobias var återigen glada, plockade på sig de sista ölen de hade innan vi tog det långa benet före till stationen, mötte Magnus på vägen och åkte till KGB. Magnus skulle spela, tillsammans med övriga i Spökstan, men först sound check:a och det var, hej och hå, dubbelbokat. Dessutom serverades ingen öl ännu så vi sa hej och hejdå, åkte till Medborgarplatsen (vilket är en tunnelbanestation med väldigt många bokstäver, lika många som Midsommarkransen), stegade till Carmen, drack och rökte och snackade och snart dök några västeråsbor upp från ingenstans.
Vi drack upp och sökte rätt på en bankomat, tog tuben med än fler vänner och bekanta, men inte till mig och väl vid Gullmarsplan mötte vi Vivvi som hade med sig chips. Vi tog oss ner till Fryshuset och hängde in jackor och plunta i garderoben, drack öl! väntade och hörde allra först Agent Bulldogg. Gatans Lag därpå och Cock Sparrer sist. Med omplåstrade skoskavsfötter gick jag ut tillsammans med Tobias, Vivvi och Jone och Vivvi som bor precis där någonstans försvann direkt. Jag och karln åkte hem medan Jone for någon annanstans och hade förhoppningsvis mycket trevligt. Vi sov.
Vi vaknade och beställde pizza, hade en mycket trevlig morgon och ringde Jone som var på väg tillbaka hem till oss. När han kommit åt han resterna av Tobias pizza och sen tog vi oss ner till en den lokalpuben som ligger lite längre bort för att se på fotboll, men de visade inte matchen Tobias så gärna ville se förrän en timma senare (han hade ju kollat på någon engelsk hemsida och inte räknat med att vi ligger en timma efter). Jag minns inte vilken det var. Det var Liverpool VS. Fulham, kanske i omvänd ordning. Vi drack London Pride och pissöl och snart tog Jone tåget till Centralen och därifrån tillbaks till Örebro. Trevlig helg!
världens bästa vivvi
Idag är människor som sitter och håller varann om ryggen för att de ser upp till varandra och som avskyr alla andra gärna öppet och tillsammans de människor jag avskyr mest eller gillar minst. Att jag sedan är sådan själv till och från har väl föga med saken att göra. Det kan i alla fall jag tycka.
I gymnasiet gjorde jag inte mycket annat än att låta mig irriteras över människors dumhet som om jag vore så jävla klok. Det var jag inte, men det var ingenting som märktes särskilt tydligt. Jag tycker själv att jag framstod som ganska intelligent i den där röran människor: unga ungdomar. Unga ungdomar som måste testa allt och inte ta en millimeter ansvar, men annars göra allt det där vuxna som vuxna gör, d.v.s. ingenting roligt. Gå på kafé, ligga på Katarina Kyrkas kyrkogård och sola, äta lunch på en restaurang istället för i skolmatsalen. Jag led av sådan tristess, men med tanke på att moderaterna vann skolvalet med ca 85% var väl inte det så konstigt.
På den tiden, det var inte så länge sedan men åtminstone tre år sedan, tydde jag mig allra mest till två av 150 personer. Den ena utan egentlig anledning, men jag var ju som skrivet inte särskilt klok när allt kom till kritan. Den andra för att vi höll varann om ryggen för att vi såg upp till varandra. Så satt vi där och avskydde folk, öppet och tillsammans. Det var tider det. Jag har fan aldrig känt mig så märkvärdig som jag gjorde då.
Hon flyttade till Dublin. Året därpå kom hon hem och nu är allt bra igen. Det är inte som det var för tre år sedan, men för det är jag bara tacksam.
I gymnasiet gjorde jag inte mycket annat än att låta mig irriteras över människors dumhet som om jag vore så jävla klok. Det var jag inte, men det var ingenting som märktes särskilt tydligt. Jag tycker själv att jag framstod som ganska intelligent i den där röran människor: unga ungdomar. Unga ungdomar som måste testa allt och inte ta en millimeter ansvar, men annars göra allt det där vuxna som vuxna gör, d.v.s. ingenting roligt. Gå på kafé, ligga på Katarina Kyrkas kyrkogård och sola, äta lunch på en restaurang istället för i skolmatsalen. Jag led av sådan tristess, men med tanke på att moderaterna vann skolvalet med ca 85% var väl inte det så konstigt.
På den tiden, det var inte så länge sedan men åtminstone tre år sedan, tydde jag mig allra mest till två av 150 personer. Den ena utan egentlig anledning, men jag var ju som skrivet inte särskilt klok när allt kom till kritan. Den andra för att vi höll varann om ryggen för att vi såg upp till varandra. Så satt vi där och avskydde folk, öppet och tillsammans. Det var tider det. Jag har fan aldrig känt mig så märkvärdig som jag gjorde då.
Hon flyttade till Dublin. Året därpå kom hon hem och nu är allt bra igen. Det är inte som det var för tre år sedan, men för det är jag bara tacksam.
fredag 9 april 2010
den uppskattade åldern
I det här inlägget tar jag till mig en ny attityd. Allt jag tänker måste stämma eftersom att jag skriver i en tidning-attityden. Ja, även om jag inte gör det. Det här inlägget ska alltså försöka anpassas efter min nya coola attityd och jag betvivlar att jag lyckas. Nu börjar jag.
För ganska länge sedan gjorde jag, liksom många andra, ett test på Facebook för att få reda på min vuxenpoäng eller mentala ålder. Jag anser inte att det finns någon poäng med att göra testet om man är säker på att man är vuxen, men jag var väl strax under 20 och kunde faktiskt ha nytta av att veta sanningen. (Hittills gillar jag det här inlägget lika mycket som en tidningskrönikör gillar sina texter. Ska läsa det om och om igen när jag är färdig). Det visade sig att min uppskattade ålder enligt vuxenpoäng.com var 28.9 år. Jag kände mig stor, som om jag kunde lyckas med och åstadkomma vad som helst. För inte alls så länge sedan utan kanske bara någon månad så gjorde jag om testet på vuxenpoäng.com och min uppskattade ålder blev en annan. Cirka 35, jag minns inte exakt.
Idag ville jag göra testet för att se vad jag blev exakt och jag tänkte att jag lika gärna kan uppdatera mitt resultat på Facebook så att folk inte blir vilseledda. Till min skräck upptäckte jag att jag inte kan göra testet igen och alltså inte uppdatera min så kallade mentala ålder till cirka 35. Folk går alltså runt och tror att min uppskattade ålder enligt vuxenpoäng.com inte är högre. När jag insåg detta kände jag mig maktlös och försvagad, besegrad av livet. Hur kan det komma sig att Internet får sätta sådana gränser och bestämma vad andra ska tycka om oss?
I efterhand förstår jag att jag inte är helt utdömd av Internet och Facebook utan att jag fortfarande kan styra ett och annat alldeles på egen hand. Det är en uppiggande tanke, ni borde testa den. Ändå kan jag inte ändra min uppskattade ålder på Facebook. Jag kan inte utvecklas med Facebook, Djävulens påfund. När jag är inloggad på Facebook står tiden stilla och hur gammal jag än kan tänkas bli kommer min uppskattade ålder alltid och för evigt vara 28.9 år.
Bra ansikte
Grupper på Facebook, t. ex "shut down facebook"
Dåligt ansikte
Krig och elände
Det är ingenting i detta inlägg som faktiskt stämmer överens med verkligheten förutom några saker.
För ganska länge sedan gjorde jag, liksom många andra, ett test på Facebook för att få reda på min vuxenpoäng eller mentala ålder. Jag anser inte att det finns någon poäng med att göra testet om man är säker på att man är vuxen, men jag var väl strax under 20 och kunde faktiskt ha nytta av att veta sanningen. (Hittills gillar jag det här inlägget lika mycket som en tidningskrönikör gillar sina texter. Ska läsa det om och om igen när jag är färdig). Det visade sig att min uppskattade ålder enligt vuxenpoäng.com var 28.9 år. Jag kände mig stor, som om jag kunde lyckas med och åstadkomma vad som helst. För inte alls så länge sedan utan kanske bara någon månad så gjorde jag om testet på vuxenpoäng.com och min uppskattade ålder blev en annan. Cirka 35, jag minns inte exakt.
Idag ville jag göra testet för att se vad jag blev exakt och jag tänkte att jag lika gärna kan uppdatera mitt resultat på Facebook så att folk inte blir vilseledda. Till min skräck upptäckte jag att jag inte kan göra testet igen och alltså inte uppdatera min så kallade mentala ålder till cirka 35. Folk går alltså runt och tror att min uppskattade ålder enligt vuxenpoäng.com inte är högre. När jag insåg detta kände jag mig maktlös och försvagad, besegrad av livet. Hur kan det komma sig att Internet får sätta sådana gränser och bestämma vad andra ska tycka om oss?
I efterhand förstår jag att jag inte är helt utdömd av Internet och Facebook utan att jag fortfarande kan styra ett och annat alldeles på egen hand. Det är en uppiggande tanke, ni borde testa den. Ändå kan jag inte ändra min uppskattade ålder på Facebook. Jag kan inte utvecklas med Facebook, Djävulens påfund. När jag är inloggad på Facebook står tiden stilla och hur gammal jag än kan tänkas bli kommer min uppskattade ålder alltid och för evigt vara 28.9 år.
Bra ansikte
Grupper på Facebook, t. ex "shut down facebook"
Dåligt ansikte
Krig och elände
Det är ingenting i detta inlägg som faktiskt stämmer överens med verkligheten förutom några saker.
otåligt
Tiden ska gå lite fortare snart. Hoppeligen. Allt sker så fasligt långsamt. Peters utveckling bland annat och andra.
Igår förberedde jag lite curry av Magnus hemma hos honom-gjorda röda currypasta och nu har jag inget att göra tills jag ska tillaga lite kyckling till och koka ris. Riskokare är häftiga, men jag har ingen. Min syster har en med papegojor på. Helt otroligt...
Jag ska duscha och jag säger till mig själv att jag bör göra det riktigt riktigt långsamt, fastän jag vet att det inte tjänar något till. När man har massor av små sår över händerna är det inte behagligt att duscha. Mest svider det och än mer svider det att inte veta varifrån såren kommer. Så jag kommer att duscha fort. Sen? Borde jag baka något mer? Ja, utöver kladdkakan jag bakade igår för att döda tid? Den tog max tio minuter att göra och ugnen skötte resten. Tack så jävla mycket för det. Vad skulle jag göra sen? Hade jag tillåtits värma kakan på egen hand igår hade klockan säkert varit 16 redan och maten hade varit serverad.
Tick, tack, tick, tack...
Igår förberedde jag lite curry av Magnus hemma hos honom-gjorda röda currypasta och nu har jag inget att göra tills jag ska tillaga lite kyckling till och koka ris. Riskokare är häftiga, men jag har ingen. Min syster har en med papegojor på. Helt otroligt...
Jag ska duscha och jag säger till mig själv att jag bör göra det riktigt riktigt långsamt, fastän jag vet att det inte tjänar något till. När man har massor av små sår över händerna är det inte behagligt att duscha. Mest svider det och än mer svider det att inte veta varifrån såren kommer. Så jag kommer att duscha fort. Sen? Borde jag baka något mer? Ja, utöver kladdkakan jag bakade igår för att döda tid? Den tog max tio minuter att göra och ugnen skötte resten. Tack så jävla mycket för det. Vad skulle jag göra sen? Hade jag tillåtits värma kakan på egen hand igår hade klockan säkert varit 16 redan och maten hade varit serverad.
Tick, tack, tick, tack...
lite mer om hjulferren -09
En bild från julferren med jobbet också. Det är några månader sedan. Agnes passade på att klä sig extra varmt eftersom att termometern ute visade -16°C. Jag och Siri var två av få som visste om att nissen under kostymen inte var någon mindre än Agnes, vår medarbetare och ibland även vikarierande samordnare eller så. Jag tror dock att hon hade något fuffens för sig efter att kalaset tog slut runt halv två eftersom att hon vägrade följa med oss till tunnelbanan fastän hon var tvungen att ta den hem. Hon skulle säkert på något hemligt agentuppdrag och med mumie-kostymen kunde hon kamouflera sig i snödrivorna.
Jag själv var utklädd till en fluga mest som ett internskämt mellan mig och Siri. Jag kunde helt enkelt inte bestämma mig om jag skulle ha fluga eller slips kvällen till ära och ja... resten går inte att förklara särskilt väl för utomstående. Jag vann i alla fall pris för mina superbrillor.
Vem Siri föreställde behöver jag dock inte förklara, men jag talar om det ändå: Ozzy Osbourne. Siri som är nykterist passade på att verkligen klä ut sig och en rejäl placebofylla slog till runt 23-snåret. Hon gick loss på dansgolvet i två och en halv minut innan hon satte sig och upprepade något osammanhängande i ansiktet på en pelare.
Jag själv var utklädd till en fluga mest som ett internskämt mellan mig och Siri. Jag kunde helt enkelt inte bestämma mig om jag skulle ha fluga eller slips kvällen till ära och ja... resten går inte att förklara särskilt väl för utomstående. Jag vann i alla fall pris för mina superbrillor.
Vem Siri föreställde behöver jag dock inte förklara, men jag talar om det ändå: Ozzy Osbourne. Siri som är nykterist passade på att verkligen klä ut sig och en rejäl placebofylla slog till runt 23-snåret. Hon gick loss på dansgolvet i två och en halv minut innan hon satte sig och upprepade något osammanhängande i ansiktet på en pelare.
torsdag 8 april 2010
tre fula konkubiner
Har fått lite bilder av Siri från Berlin och våra maskeradfestligheter nu, men jag tänker bara lägga upp en åt gången såhär i början så att ingen får en hjärtattack. Här var vi på Franken-festen utklädda till tre emotståndliga geishor.
måndag 5 april 2010
tenta-öl
Alldeles nyligen var jag på en tenta-öl, efter en tenta (vilket kan ses som givet). Det var en sådan där tentaölskväll som flippade ur ordentligt. Från 15:30 till att jag kom hem vid 02:30, på tok för lång tid. Jag kände starkt att jag någonstans blivit alldeles för gammal för denna typ av äventyr. Till en början var det riktigt trevligt och kul, sedan blev det gradvis bara mer och mer bisarrt. Kändes som att jag stod, den enda som var nykter, i ett inferno av tokpackade kurskamrater. Detta är ju mest roligt, och inte så fasligt bisarrt, men ju senare kvällen blev, ju mer bisarr blev det. Allt från knivhot till underliga försök till förföringar...
Och så är jag fortfarande trött.
narcissism & förkylning
Ja, man borde sannerligen studera mig. Det skulle troligen större delen av mänskligheten må bättre av. Det är jag övertygad om.
Men förövrigt är jag trött... och jag har inte skrivit så mkt på sistone har Maya informerat mig om, ett antal gånger. Men ikväll kom jag helt plötsligt ihåg att vi har en blogg så.....
Godnatt
the finest countdown: cock sparrer om fem dagar
Inget officiellt uppehåll. Det är bara så det blir. Peter borde ha haft tid att åtminstone slänga upp ett inlägg, men det handlar sällan om tid för honom. Han är helt enkelt inte tillräckligt klok för att ens minnas vad han heter från den ena dagen till den andra. Jag förväntade mig aldrig att han skulle skriva något. Ibland säger han "Ja, just det. Vi har en blogg.", men det mest fascinerande är att han trots sitt usla minne, sin brist på självdisciplin och seriositet så är han minst lika målmedveten som jag vad gäller den här bloggen. Han borde studeras.
Jag längtar lördag.
Jag längtar lördag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
