Och Peter har inte skrivit ett ord under tiden jag borta. Eller borta och borta. I Berlin. Om jag skulle berätta om resan i ett inlägg skulle det bli det längsta i historien. Ja, säkerligen. Eller något. Jag ska berätta, jag ska, men inte allt på en och samma gång för det hinner jag inte med när jag sitter såhär på kontoret och värmer mig. Om en kvart måste jag ha gått härifrån.
Siri ville ge sig av nästan direkt när vi vaknat, ätit frukost och duschat så det var vad vi gjorde. Vi åt bra mat på Texas Burger Co i Kungshallen och promenerade en stund i stan. Under den promenadtiden lyckades jag hitta vad jag länge sökt: Dr Martens och inte vilka som helst utan vintage och i den mest önsk- och älskvärda av färger: oxblood. Jag betalade och lämnade dem i butiken för att jag inte kunde ta mer med mig som handbagage. Jag var i upplösningstillstånd.
Vi klev på planet i Skavsta tio minuter efter att vi enligt papper borde ha lyft och detta gjorde vi till hysterisk, klassisk musik som alldeles säkert var menad att stressa alla till att handla fortare. Vi slog oss ned någonstans och en röst gick igenom säkerthetsinformationen, men det gick fort och sluddrigt och det tycktes vara omöjligt att avgöra huruvida rösten talade engelska, svenska eller tyska. Och så lyfte vi. Och så landade vi.
Vi försökte ringa till Johannes, en pojkvasker vi hittat på Couchsurfing.com och som vi skulle sova hos, men det ville sig inte. Sådan tur var hade vi adressen uppskriven och vi for genom hela Berlin mitt i natten. När vi var framme vid var det nu var gissade vi praktiskt taget vägen till huset och sådan tur var hade karl porttelefon på vilken vi ringde. Så. Jag har missat berätta en hel del redan, men det kommer väl i sinom tid. Hur som: bra resa. Forts. följer.
Siri ville ge sig av nästan direkt när vi vaknat, ätit frukost och duschat så det var vad vi gjorde. Vi åt bra mat på Texas Burger Co i Kungshallen och promenerade en stund i stan. Under den promenadtiden lyckades jag hitta vad jag länge sökt: Dr Martens och inte vilka som helst utan vintage och i den mest önsk- och älskvärda av färger: oxblood. Jag betalade och lämnade dem i butiken för att jag inte kunde ta mer med mig som handbagage. Jag var i upplösningstillstånd.
Vi klev på planet i Skavsta tio minuter efter att vi enligt papper borde ha lyft och detta gjorde vi till hysterisk, klassisk musik som alldeles säkert var menad att stressa alla till att handla fortare. Vi slog oss ned någonstans och en röst gick igenom säkerthetsinformationen, men det gick fort och sluddrigt och det tycktes vara omöjligt att avgöra huruvida rösten talade engelska, svenska eller tyska. Och så lyfte vi. Och så landade vi.
Vi försökte ringa till Johannes, en pojkvasker vi hittat på Couchsurfing.com och som vi skulle sova hos, men det ville sig inte. Sådan tur var hade vi adressen uppskriven och vi for genom hela Berlin mitt i natten. När vi var framme vid var det nu var gissade vi praktiskt taget vägen till huset och sådan tur var hade karl porttelefon på vilken vi ringde. Så. Jag har missat berätta en hel del redan, men det kommer väl i sinom tid. Hur som: bra resa. Forts. följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar