kallt välkomna

Ja, för tilläggas bör att den första levande varelsen vi såg (bortsett från våra medresenärer), eller ja, nästförsta efter den påtagligt alkoholiserade mannen som satt på ett element och arbetade för fortsatt fylla, var kvinnan i informationsdisken på Schönefeld flygplats. Hon var arrogant och snorkig och hatade oss. Otvivelaktigen. Halva huvudet hennes var snaggat, hårfärgen var jättejätteröd och på andra sidan huvudtoppen var hängde håret ner som en vissen blomma. Högst uppå hjässan stod det rakt upp som en kam på en tupp och jag vill påstå det ha varit ett högst skrämmande möte. Hon var antingen väldigt irriterad av okänd anledning, hatade oss personligen eller så hade hon bara en fruktansvärd personlighet. Vi talade om henne med nästan alla vi mötte eftersom att hon var vårt "välkommen till Berlin"-kort, vilket vi ville förtränga men inte kunde.