vi ska alla dö

Ja, det var precis det som hände. När det väl blev lunchdags den här måndagen, hittade jag inte mitt bankomatkort och trodde att jag var dödsdömd. Domedagen var här och alla skulle sprängas i luften inom några minuter. Först skulle jag bara ringa till Pressbyrån, på vilken jag köpte cigg imorse. Dock hade jag ont om pengar på min mobil och telefonen på kontoret är dålig... och man hör inte vad någon säger så Tobias fick ringa. De hade hittat kortet.

Tur i oturen vill jag inte kalla det. Tur i genomdumheten.