berlin del 1½ på pubjakt

Vi följde bara kartan, på vilken någon på Get A Life markerat var Trinkteufel låg. Eftersom vi inte gav oss av mot puben förrän mitt i natten, fick vi gå i kanske en halvtimma innan vi var framme vid den utmärkta adressen. Dock låg där inget Trinkteufel. Johannes som vi bodde hos hade talat om för oss att Trinkteufel betyder "gate to hell" (ja, jag vet nu att det inte stämmer) så vi gick och frågade efter "gate to hell fast på tyska" eftersom att Trinkteufel ännu inte sparats i vare sig mitt eller Siris minne. Det visade sig snart att "gate to hell" översatt till tyska är ungefär detsamma, så vi hamnade på någon Bar 11 intill en pub kallad Wild At Heart (tror jag), som tydligen var också var en så kallad punkpub, men inte öppen och inte den vi ville åt.

Inne på Bar 11 satt en karl med ett glas öl, lite papper och ett stearinljus i en tom Jägermeisterflaska. Annars var där öde. Han började rabbla så kallade punkpubar för oss och när han kom till Trinkteufel sa vi stopp och belägg, det är dit vi vill! Ändå fortsatte karln pladdra på om än fler pubar och vi fick lägga manken till för att stoppa honom och få honom att tala om för oss hur vi skulle ta oss till omnämnda Trinkteufel. Han skrev en liten lapp till oss och sa åt oss att ta en taxichaufför dit för max fyra euro. Om vi sa det som stod på lappen vill säga, men jag och Siri och tyska är inte bästa av vänner så gav honom helt enkelt lappen och två timmar efter att vi lämnade Johannes och Mierendorffplatz var vi på önskade Trinkteufel. Jag ska återgå till arbetet och fortsättning följer. Givetviiiis, givetviiiiis!

vi ska alla dö

Ja, det var precis det som hände. När det väl blev lunchdags den här måndagen, hittade jag inte mitt bankomatkort och trodde att jag var dödsdömd. Domedagen var här och alla skulle sprängas i luften inom några minuter. Först skulle jag bara ringa till Pressbyrån, på vilken jag köpte cigg imorse. Dock hade jag ont om pengar på min mobil och telefonen på kontoret är dålig... och man hör inte vad någon säger så Tobias fick ringa. De hade hittat kortet.

Tur i oturen vill jag inte kalla det. Tur i genomdumheten.

1000 bahn

Jag ska köpa en pärm idag, tänkte jag. Eller ett album eller en tom bok av något slag. I den ska jag klistra in allt som kan tänkas påminna mig och Siri om våra oumbärliga resor tillsammans. Den största kärleken jag tror vi delar sedan Berlin är kartan vi har över U-Bahn, S-Bahn, Ring-Bahn och några (förhoppningsvis inte alla) busslinjer. På den har vi antecknat allt av värde och jag kikar fortfarande på den flera gånger om dagen. Den ger mig en bra magkänsla helt enkelt. Bra papper.

Ingen ska tro att jag inte är besviken på Peter för hans brist på engagemang vad gäller den här bloggen. 1000 besökare-festen är uppskjuten till dess han bryr sig. Förvisso firade jag i helgen, men det var det bara jag som visste. När kalaset väl är planerat lovar jag att annonsera här klart och tydligt så att alla vet, inklusive Peter. Tror jag. Det blir maskerad.

tjärlek

Jag fick ölglas i ädlaste glas i julklapp av min syster och av min mosters man fick jag smaka en av de godaste av öler. För att inviga glas förstås. Czar Imperial Stout. Tjära och annan lyx.

Det är väl allt jag har att säga för nu, förutom det att jag hade Hannamaraton i helgen och knappt umgicks med någon annan förutom Magnus lite och Peter, Maria, Jessica, Danne med flera. Helt enkelt har jag varit omgiven av människor med alla möjliga intressanta namn.

Tobias är inte längre i Östersund utan numera i Hudiksvall, vilket gör mig alldeles onödigt emo. Inte det att han lämnat Östersund utan snarare det att han fortfarande inte är tillbaka. Jag åker dit, till Hudiksvall, på onsdag. Missar nyår och glädjer mig åt det.

god grekisk punkjul

Det här är en sådan udda julmorgon för mig. Mamma bor på annan ort, men så har det varit förr. Dock har jag varken Tobias eller någon annan här. Och särskilt bakfull är jag inte heller för igår somnade jag 21:00 och vaknade inte alls av larmet som skulle ta mig till lokalpuben 22:00. Magnus SMS:ade, skrev att han antog att jag sov. Han är så klyftig.

Jag lyssnar på grekisk punk och försöker samla energi och mod (om det krävs) till att koka kaffe och bereda någon typ av frukost. Vi får se hur det går.

BootStroke
Ntelirio

Aja.

berlin del 1, på skattjakt

Så första dagen lämnade vi Johannes lägenhet samtidigt som karln själv. Han skulle till skolan. Vi åkte till Checkpoint Charlie utan egentligt syfte. Siri ville väl fota och visst blev det typ tre bilder. Vi åt frukost på något stresskonditori och valde att dela på en ostnågonting och något typ av bakverk som Siri lät sig fascineras utav. Det smakade cirka pyton. Jag påminde Siri, den diabetikern, om att ta sitt insulin och kvinnan upptäcker till rena förskräckelsen att hon glömt det hemma. Det var då vi tog tre bilder och åkte tillbaka till Miendernågonting.

Sen reste vi för att hitta någon second hand-butik, mest för Siris räkning och så butiken Get A Life, vilken jag av misstag hittat på Internet när jag fortfarande befann mig i Stockholm och inte hade en aning om att jag skulle resa till Berlin, där butiken faktiskt ligger. Så vi hittade dit och frågade mannen i kassan, som för övrigt pratade den mest usla av engelska typ, om han hade någon aning om var Clash ligger. Någon pub som Jensa, trummiz i Spökstan, tipsat mig om. Han visste, men sa att dit skulle vi inte. Vi skulle absolut till Trinkteufel! Mer om Trinkteufel vid senare tillfälle. Nu ska jag arbeta.

kallt välkomna

Ja, för tilläggas bör att den första levande varelsen vi såg (bortsett från våra medresenärer), eller ja, nästförsta efter den påtagligt alkoholiserade mannen som satt på ett element och arbetade för fortsatt fylla, var kvinnan i informationsdisken på Schönefeld flygplats. Hon var arrogant och snorkig och hatade oss. Otvivelaktigen. Halva huvudet hennes var snaggat, hårfärgen var jättejätteröd och på andra sidan huvudtoppen var hängde håret ner som en vissen blomma. Högst uppå hjässan stod det rakt upp som en kam på en tupp och jag vill påstå det ha varit ett högst skrämmande möte. Hon var antingen väldigt irriterad av okänd anledning, hatade oss personligen eller så hade hon bara en fruktansvärd personlighet. Vi talade om henne med nästan alla vi mötte eftersom att hon var vårt "välkommen till Berlin"-kort, vilket vi ville förtränga men inte kunde.

berlin del ½ förord

Och Peter har inte skrivit ett ord under tiden jag borta. Eller borta och borta. I Berlin. Om jag skulle berätta om resan i ett inlägg skulle det bli det längsta i historien. Ja, säkerligen. Eller något. Jag ska berätta, jag ska, men inte allt på en och samma gång för det hinner jag inte med när jag sitter såhär på kontoret och värmer mig. Om en kvart måste jag ha gått härifrån.

Siri ville ge sig av nästan direkt när vi vaknat, ätit frukost och duschat så det var vad vi gjorde. Vi åt bra mat på Texas Burger Co i Kungshallen och promenerade en stund i stan. Under den promenadtiden lyckades jag hitta vad jag länge sökt: Dr Martens och inte vilka som helst utan vintage och i den mest önsk- och älskvärda av färger: oxblood. Jag betalade och lämnade dem i butiken för att jag inte kunde ta mer med mig som handbagage. Jag var i upplösningstillstånd.

Vi klev på planet i Skavsta tio minuter efter att vi enligt papper borde ha lyft och detta gjorde vi till hysterisk, klassisk musik som alldeles säkert var menad att stressa alla till att handla fortare. Vi slog oss ned någonstans och en röst gick igenom säkerthetsinformationen, men det gick fort och sluddrigt och det tycktes vara omöjligt att avgöra huruvida rösten talade engelska, svenska eller tyska. Och så lyfte vi. Och så landade vi.

Vi försökte ringa till Johannes, en pojkvasker vi hittat på Couchsurfing.com och som vi skulle sova hos, men det ville sig inte. Sådan tur var hade vi adressen uppskriven och vi for genom hela Berlin mitt i natten. När vi var framme vid var det nu var gissade vi praktiskt taget vägen till huset och sådan tur var hade karl porttelefon på vilken vi ringde. Så. Jag har missat berätta en hel del redan, men det kommer väl i sinom tid. Hur som: bra resa. Forts. följer.

berlinne

Okej. Jag åker till Berlin om några timmar. Med Siri. Det känns lite som om vi inbillar oss att vi ska åka dit eftersom att vi reser helt utan konkret syfte. Det blir säkert en fest. Jag ser väl egentligen bara fram emot öl och att umgås med världens bästa Siri, som jag för övrigt inte sett över huvud taget på två veckor. Nu står hon i min dusch och sjunger, om den informationen intresserar publiken. Annars gör hon det likväl.

Vi packar typ en tröja och så drar vi. Önska oss lycka till, eller ja, jag vet inte vad. Couchsurfing.

Att Berlin är så jävla inne som det är, känns sådär. Jag gillar det helt enkelt inte, men jag får lov att ändra mig nu. Förmodligen hittar vi någon bloggmaskerad vi kan gå på och vinna priser. Eh. Hejdå, då.

visualisering

Här är en liten visualisering hur 1000 besökare festen kommer se ut. Som Rolling Stones turnéfester med Bob Dylan 1972 och Syd Barretts mysdekadenta hemmamiljö. nitty & gritty alltså... Nu måste jag tokplugga...

lego

Lego och mer lego.

blaskpoeten, lol

Vad är det med Staffan Heimersson? "En himmelsblå baseballmössa lade skugga över de tomma ögonen i det bleka ansiktet." Skriver han en roman i kvällstidningen? Ett uppslag om en, på grund av hälsoskäl, insälld rättegång mot en SS-officer. Get serious.

bu

Det är väl inga andra än medierna som intresserar sig för Elin- och Tigerdramat?

Affischen, jag satte mig mitt emot på pendeltåget imorse, skrämde mig. Det var en på Rickard Sjöberg och hans långa finger pekandes på mig. Jag har alltid trott att det bara finns två som skrämmer mig på det sättet. Pernilla Wahlgren och jungfru Carola.

Peo Sännås skrämmer mig på ett helt annat sätt.

tom waits har ju fyllt år

Därför måste jag, en dag för sent, lägga ut en video med en av hans bästa låtar. Håll till godo, Maya.

hur mycket jag pluggar är förvisso irrelevant

Har en herrans massa att plugga idag, så jag hinner (som nuförtiden är vanligast) inte mer än att lägga upp en extremt bra låt! Glass Sun - Stick Over Me

tequila

happy vivvi

Vivvi fyller år idag och förtjänar absolut att nämnas i bloggen. Det gör fler som fyllt år, men jag har helt enkelt varken haft tid eller lust! Vi behöver inte börja bråka för den sakens skull.

cock girls

När jag lyssnar på Cock Sparrer och Suicide Girls ändras min uppfattning om just den specifika låten var typ femte sekund. Ena stunden är den cool och andra är den jättetöntig. Det är som det är med den saken. Tobias säger att Cock Sparrer ska spela på Rassle, men jag vet inte varifrån han fått det för jag hittar ingen info om det. Förvisso har jag inte letat särskilt noga, men det anser jag inte heller behöva.

ja må tom leva

Tom Waits fyller 60 år idag! 70 skrev Peter i ett SMS, men han har ingen vidare koll. Alls. Hittade en sida med 25 saker jag kanske inte vet om herrn. Jag har inte läst dem, men om man vill göra det så kan man klicka här.

Så han är en av mina bästa, säkert min absolut bästa. Jag tänker inte länka eller föreslå några låtar för att praktiskt taget allt är lyssningsvärt, men jag kan ta mig tid att nämna att Heartattack and Vine är ett av mina bästa album. Hans album, mina bästa, mina favoriter, vad som.

Ja må han leva. Och en favoritbild på Tom och Jim eller tvärtom.

roma - città aperta

Idag visade de Roma - Città Aperta på svt. Mitt på dagen. Konstig tid för en så bra film.

jul...

Dylan, Dylan, Dylan. Idag hittade jag New Morning på vinyl. Det var kul...

tema afrika

Här är Jessica, Siri och jag på blogmaskerad i Göteborg. Alla vann pris.

bästa och bästa

HGs chats topic lyder: Bästa funktionen på hg är att du kan chata med dig själv. Testa!
Testar.

Jag: hallå
Jag: ja, hej
Jag: vad roligt
Jag: tycker du?
Jag: ja, gör inte du?
Jag: inte direkt?
Jag: nehe. måste du alltid vara så dyster?
Jag: jag är inte dyster. jag tycker bara inte att det är särskilt roligt att chatta med mig själv
Jag: varför gör du det, då?
Jag: vad du är frågvis

Rekommenderas inte.

alkotin och nikohol i mayorna

Vi trodde vi hade hela dagen på oss. Bilden är tagen i Micks vardagsrumsfönster lördagen 18 september. Dagen innan hade jag, Siri och Jessica spenderat i en sådan där Swebus och därefter hade vi tappat bort och hittat min mobil, ätit pizza och fått stryk på Dancing Dingo, även om vi fick stå för strykutdelningen själva.

Bilden är nog tagen strax innan vi inser att vi nog redan borde vara på väg till Henriksberg. Vann inget pris. Det var ingen maskerad.

and i'm lost

Var på maskerad sommaren -06 och hittade mot alla odds en bild därifrån. Var lite drucken och skrev diverse meddelanden på min kropp ifall jag skulle gå vilse och ifall någon skulle hitta mig. På den tiden borde jag ha haft ett kort med mig var jag än tog vägen. Inte vilket kort som helst, utan ett sådant som Jeff i serien Chuck har: "My name is Jeff and I'm lost." fast med mitt namn förstås. Jag var en tiger som alla ser. Vann pris. Vann Jäger-.

vete-papperen

Idag har jag sorterat papper. 21 är en lagom ålder för att börja sortera papper tycker jag. Tidigare verkar från vettet. Jag började inse att varje gång jag får en lönespecifikation eller månadens kontoutdrag så vet jag inte var jag ska göra av papperen. Det är som om jag tänker "Jaha, vad ska jag göra av det här? Ska jag bara lägga det här var som helst? Måste det ligga framme? För all framtid?" Nu har jag en pärm och inte två med papper huller om buller utan en med ordning och sådant. Vi får se om jag vet var jag ska lägga nästa papper jag får.

Ceasars - Paper Tigers brukade jag lyssna på om vintern för mången år sedan, vete katten hur många (Vete-Katten var för övrigt ett av min morfars favoritkondis. Nu är han död. Ligger på Kungsgatan, konditorit alltså). Jag minns att jag lyssnade på den när jag sprang och gled på snön och isen som låg på den väg jag bor. Det var nog, som nämnt, en del år sedan, fast jag kan nog göra det igen.

human rights for snakes

Melrose hörde jag första gången i en av Aki Kaurismäkis filmer som visades på SVT. Nu har jag svårt att på rak arm säga vilken film det var, men jag väljer att leva i tron om att det är Ljus i skymningen. Det är något jag fått för mig. Det stämmer säkert också. Hur som helst reagerade jag på bandet som faktiskt uppträdde i filmen med låten In The Meanwhile och försökte förgäves ta reda på vilka de var. När jag gav upp och skrev i Internetcommunityn Playaheads forum och frågade efter den, fick jag svar. Knappast troligt, men sant. Nu hör jag dem bara på Spotify. Vilket jävla tjat. Uppskattar bland annat även Rich Little Bitch och Human Rights For Snakes.

prinsesspris

Hittade en bild från kanske -06 eller -70 på mig och Camilla när vi var på en av de första blogmaskeraderna. På Treat tror jag det var. Enastående. Jag var prinsessa och vann pris.

peter och hans knäppma

Och apropå ingenting så har Peter förlorat både användarnamn, lösenord och förstånd. Vi får väl se om han någonsin lyckas luska ut någonting och således kunna skriva ett inlägg eller två. Om hans ögon tillåter förstås. Förjävligt!

ja om dagar hundratvå

Jag har biljett till Jävlaranamma på Trädgårn 13 mars 2010! Det är sådant som kan förgylla vilken skitdag som helst. Det är bara 102 dagar kvar till dess! Tillsammans med Tobias, Magnus, Siri, Jessica och någon mer har jag planerat resa till Göteborg. Hoppeligen hittar vi någonstans att bo och hoppeligen blir det en lika bra resa som våra andra hittills varit. Mina, Siris och Jessicas alltså. Våra äventyr är alltid utan dess like och njae... de flesta är helt skeva men det är väl också det enda de har gemensamt. Hur som, Stockholm till Götet! Hoppeligen får vi även möjlighet att konsumera en öl eller dylikt med Göteborgs hetaste gubbar på Extreme Food också. Så ni vet. LOL!

Tillägg: När jag och Tobias reste från Nacka och Tobias vänner Anton och Julius en eftermiddag upptäckte vi en kiosk i Järla med det genombra namnet Järla Anamma. Hurraiskt. Jag SMS:ade Siri. Hon har Comviq.

Och andra inlägg om JA: trött och spytt, och det var boots mot pung och ett hejdlöst jävla gung.

nathen maxwell

Hur sjuk jag är intresserar ingen. Idag hittade jag Nathen Maxwell på Spotify, bara för att min fjås var inloggad på sitt Spotifykonto och hade sökt efter Nathen Maxwell. Jag loggade ut, loggade in, sökte och fann! Nathen Maxwell and the Original Bunny Gang. Förr var MySpace min enda möjlighet att få höra Mijo eller Salt and Sand, men älskade Spotify, jag tackar Dig. Trodde heller aldrig att jag skulle bli en sådan som avgudade allt nytt som Spotify och Facebook och annat som inte är särskilt nytt längre, men för första gången någonsin tycker jag mig finna någon funktion att uppskatta. Ja, facebook ger jag väl egentligen blanka i, om man bortser från världen bästa grupp Carl, Michael & the Bellmans. Och någon iPhone varken har jag eller vill jag ha. Diskmaskin däremot. Och Spotify.

Nathen Maxwell är för övrigt basist i Flogging Molly, för dem som bryr sig om sådant. Han är dessutom en av de mest stiliga karlar jag vet. Jag saknar hur full han var på Fryshuset 15 november 2008. Verkligen charmerande!