bra låt

Sälj inte knark till poliser! Gå aldrig stenad på gayclub, min vän!



Det blir värst för dig min vän av Jävlaranamma (hemsida).

"Idag köpte jag papper och skivor och fodral och lim och nu ska jag bränna fina presenter till folket. Själva bandet blir snart avis." Glömde allt på Eagle sedan, men slog mitt direktnummer till självaste Yilmas som plockade undan det direkt. Hämtas imorgon! Direkt! Efter jobbet.

jag fixar!

Allt gick som smort när jag gick till delsuperchef istället för verksamhetschef. Så ordnade Maya lagliga matraster till sina kollegor. Plus en soffa till kontoret så att vi kan vila!

matrast

"15 § Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället.

Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena."

Och så mer:

"106 § Arbetstagare skall under matrast eller måltidsuppehåll kunna äta under tillfredsställande förhållanden. Det skall normalt ske i en personalrestaurang, en annan restaurang, ett matrum eller ett matutrymme. För den som genomgår utbildning godtas dock även annat lämpligt utrymme.

107 § Arbetstagare som äter medhavd mat skall ha tillgång till ett matrum eller plats i en personalrestaurang. På arbetsställen där högst fyra arbetstagare arbetar samtidigt får det i stället för matrum finnas ett avskilt matutrymme i arbetslokalen eller i ett klädrum med klädskåp om arbetet inte är smutsande, smittfarligt eller utförs med hälsofarligt eller starkt luktande ämne. Nära plats där medhavd mat intas skall det finnas uppvärmningsanordning, kylskåp, förvaringsutrymme, uppsamlingskärl för avfall, tillgång till varmt och kallt vatten och möjlighet att diska. Sittplatser skall ha ryggstöd."

Ska snacka lite skit med chefen när jag kommer tillbaka till kontoret. Inte just för min skull, men för min kollegors. Bara med tanke på att jag är den enda som kommer in på vårt lunchkontor på Lidingö (det finns bara en nyckel?). Och så schemaläggs lunchen för en del så att den är omöjlig att hinna med. Smack!

Källförteckning: http://www.socialist.nu/jobbet/rast_och_paus.html

dödstråkig verklighet på kontoret, hejdå

Någon skriver till mig på MSN.

LoNNy säger:
Jag vill att det ska vara runt 25-28 då är det ok att sitta ute

Alltså, vad ska jag svara? Okej? Vad bra. Jaha. Ja, det vore jätteskönt, hihi! Eh. Jag ska jobba nu (fast det ska jag inte. Än). Är det o-ok att sitta ute nu? Det vill du. Jaså.

Nej, det fick bli "okej".

Nu går jag snart. Det här kontoret påminner inte alls om romantiserad arbetarlitteratur och förstör idags stämning. Dessutom är här tomt. För att allt skulle vara som en dröm nu borde här vara fullt av slitna kollegor här med vilka jag bara kan snacka dynga med för att de inte duger till annat. Hejdå.

Jag ska bara - och plötsligt är idag som vilken dag som helst - diska, kissa och ringa Peter.

ja, ja

Äter slabbpizza nu så ni kan sluta oroa er.

bättre blir det inte men för det måste jag äta

Alla var inte på lika gott humör som jag var på imorse. Och fortfarande är, tänka sig. När jag vaknade kändes väl egentligen allt som vanligt fast lite bättre. Helgen har ju varit oumbärlig eller något. Jag drack kaffe ur en bra kopp - den fyllde sin funktion och kanske mer därtill om möjligt - och kollade på någon TV-kanals väderrapport innan jag började spatsera till pendeltågsstationen. Jag såg ut som när jag vaknade fast med mer kläder, hade borstat tänderna och lagt över Moosequartet på min mp3-spelare. Det var vindstilla ute, jag hade inga cigaretter men bra musik som nämnt och mitt måndagsmorgonliv kändes lite som taget ur romantiserad arbetarlitteratur. Det ljuva livet, alltså. Hittills är det som imorgon. Lika bra. Alltihop!

Nu sitter jag på kontoret, hungrig utav bara helvete, men har ingen lust att äta slabbig pizza. Lika glad är jag för det, för jag har hört världens bästa band i helgen. Det här känns lite osunt och jag pillar nog in den där halvmaten i mikron strax ändå. Jag kan inte leva på luft och Ramlösa. Så glad får man bara inte vara.

Satte ihop en playlist på bussen till kontoret, ja alldeles nyss faktiskt, med både Moosequartet, France Gall och 16 Horsepower. Och The Tiger Lillies och Tommy Youngblood. Och The Jam. Ja, det spårade lite på slutet, men den inte fullt så saliga blandningen passar utmärkt för idag. Hurra.

tigerliljornas enmansshow

Maskeradbild från någon gång i vintras och innan jag och Siri for till Berlin. Temat var udda band. Vann pris. Med hästlängder. Fråga dock inte varför. Själv var jag ganska missnöjd med kostymen, den var inte symetrisk och det skulle den förvisso inte vara heller, men det är ändå sådant som kan irritera en i ögonvrån? Lol. Siri gav mig en spruta och sen stod jag ut med att se ut som fan och vinna pris bland folk som tror sig veta vem man är. Tjatigt att bli tilltalad vid alla möjliga namn bara för att man har en hyvens kostym. Va?

hold tight

Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich. Hold Tight (Spotify).

de erövrade facebook bara sådär

Det värsta är inte att en äldre generationen har hittat Facebook och erövrat det. Skoningslöst skaffat konton, loggat in och claimat det som sitt. Det värsta är att de är någons eller ens egna föräldrar. Min mamma använder sig av så kallade smilies. Vad kan jag göra åt detta? Att ringa Peter hjälper ju knappast.

kan... inte... sluta... tjata

och riktigt bra låt

Stitch Me Up (Spotify) av The Tiger Lillies. Alltid en av de bästa låtarna jag vet.

I piss upon the floor
My blood runs down the door
The ambulance just made another score

Well, these wounds will congeal
And this heart will heal
So stitch me up, I will not squeal

Must have been an angel
And it must have been the spring
And, it must have meant everything

you can't eat no more, eat no more hot dogs

"Nu vill jag lägga upp en låt, men jag vet inte vilken."

Nu vet jag. Hasil Adkin's No More Hot Dogs (Spotify).

Now, baby don't you be, be afraid
'Cause you don't wanna eat, eat none today
I'm gonna put your head on my wall
And then you can't eat no more hot dogs

spökstan på riot club

Spökstan (MySpace) ska spela på Riot Club (Facebook) på KGB. När är ännu oklart. Magnus skickade informationen per SMS imorse. Roligare än Klubb Kalashnikov (Facebook), tycker han. Det har varit mycket KGB på sistone.

liten verkstad i dubbel bemärkelse

Jag blev jättepysselsugen och måste göra en räd i stan imorgon. Hitta saker, jag ska bygga presenter av. Sen lite trådlöst bredband hitåt så att jag kan transformera mammas gamla rum till ett skriv-, musik- och klipp- & klistrarum. Ett hobbyrum? Jag känner mig gammal. Men bra.

Tobias alla instrument kan få plats. Kanske en säng och datorn. Lite bord och lådor och gardiner. Tavlor och affischer. För att jag inte har något annat att göra? Där kan jag sitta och lyssna på Moosequartet. Kanske även Tom Waits ibland. Happ.

Typisk sådan grej som aldrig blir av.

bränner presenter i korta banor

Gjorde mig själv söt och glad vid sidan om en MSN-konversation med Conrad. Han ska också få skiv-present. Det är favorit-present.

Ok, inte så glad kanske.

glad och lite ledsen

Okej, jag har sett dem förr. Både i Järna för ett bra tag sedan nu och på Kafé 44, men det förra helgen. Igår kom jag nog ändå till insikt att Moosequartet (hemsida) nog är ett av mina absoluta favoritband. I världen. Jag gillar Tom Waits och kan omöjligt säga att Moosequartet inte är Waitsinspirerade, men de har tagit det bästa och gjort det till sitt. Det känns lite sorgligt just nu, att jag kanske inte ens längre tycker att Tom Waits är genomvärldsbäst ur alla vinklar. Nu kanske det bara gäller sett ur några perspektiv och inte alla. Känner mig lite upplyst också. Seriöst.

Åh, det är lite segt och jag saknar redan Tom. Jag saknar hur jag inte kunde lyssna på Poor Edward (spotify) efter det att jag förstod att historien var sann. Nu tror jag inte att jag bryr mig längre. Eller ok, jag kan fortfarande bara lyssna till introt.

Så jag är glad och lite ledsen för att jag gillar Moosequartet så. När de spelar igen vet jag inte, men då ska definitivt Peter följa med. Han har lovat och svurit och en vacker dag är det dags igen. Har han andra planer då, får han faktiskt förklara hur dumt det har blivit och att han dubbelbokat och faktiskt måste se Moosequartet. Inte kan han fg på date, eller fika med någon tjej från klassen eller gå på fest, på vilken han ska få spela sin favoritplaylist. Inte kan han vara sjuk eller behöva plugga eller hitta på ursäkter.

Nu väntar vi på pizza, jag och Tobias. Behöver åka förbi Siba eller något läckert de närmaste dagarna för att köpa brännbara CD-skivor och fodral för jag tänker visst betala för skivorna Moosequartet bränt mig. Som överenskommet.

Bra summering från igår: Jag och Siri hann umgås ca 7 minuter innan vi begått ett brott: stulit möbler ur en kontainer. Vi delade på en hamburgertallrik på lokalpuben och reste sen till KGB. Tobias och Anton kom. Camilla också. Fick skivpresenter. Moosequartet spelade. Roligt att Marxie kom förbi. Ända från Malmö. Nästan. Jag blev full. Dansade i fyra sekunder och kippade sedan efter andan. Jessica och Hanna kom. Sa hejdå till Siri och Marxie. Jag provade morfarns hatt. Två gånger. Sa hejdå till Anton. Fick autografer. En två gånger. Några ingen gång. Satt ned. Gick ut. Sa hejdå till Camilla. Delade taxi hem med Hanna och Jessica. Ja, och Tobias.

Hade en hurraisk kväll.

ses där

Moosequartet på Klubb Kalashnikov, KGB (Malmskillnadsgatan 45, Stockholm) idag. Ca 22! Peter kommer inte, men alla andra gör. Borde göra.

glad igen

"Vilka medmänniskor?! Hanne Kjöller, hur är det möjligt att en ledarskribent med din kaliber väljer att skriva ner en ung konststuderande som Anna Odell på det trångsynta sättet. Ditt sätt att resonera påminner mer om en våldtäktsrättegång än något annat, där citat som (se nedan) mycket väl hade passat in.
"övervåld, menar Anna Odell, jag är inte lika säker"
"även om ord står mot ord i många av de fall som Anna Odell lyfter fram, vilket gör det omöjligt för oss som inte var på plats att bedöma"

Någon smart kvinnas kommentar till Hanne Kjöllers artikel eller konstrecension, jag vet inte vad hennes yrke går ut på. Världsbra. Sparar!

Så gillar jag Orfevs:

"Har månne Hanne Kjöller fastnat i den småborgerliga fåra som anser att kosnt är någonting man köper för att matcha tapeterna i vardagsrummet? Känner hon sig hotad? Det är ju det all kultur går ut på. Hade hon, som Jakob W gör, jämfört Anna Odell med egenkära nollor som Pål Hollender och, må jag tillägga, Lars Wilks; hade jag möjligen kunnat förstå hennes invändningar. Dock, att göra detta utfall på ledarplats tyder på trångsynt och närmast inbilsk antihumanism. DN i marschtakt, eins zwei..."

Och Gepetto lite:
"Att ett barn får vänta någon timma extra på dagis med en frisk dagisfröken för att någon och den enda hittills ska lyckas ifrågasätta ett system, som rör de människor som behöver mest stöd genom att synliggöra ett problem kan omöjligt ha något diskussionsvärde. Om barnet verkligen tar åt sig av att få vänta en stund så att det är ohelbart, ska föräldern vara glad att någon ifrågasätter psykvården."

Länk till artikeln igen.

låt stå

Med risk att min kommentar tas bort: "Jag saknar en del kommentarer ifrån det perspektiv som betraktar Anna Odells arbete som ett konstverk, Hanne. Finns det någon särskild anledning till att de är borttagna?"

Hanne Kjöllers artikel eller recension om Anna Odells konstverk eller inte konstverk, sak samma.

Om någon kommenterar det här inlägget på ett sätt jag ogillar lovar jag att låta kommentaren stå.

önskelista

Om jag ska på vårt kanske kommande bloggkalas på lördag så hoppas jag mest att Peter, Tobias, Vivvi, Daniel, Anton, Magnus (men det kan jag glömma), Siri, Jessica, Matilda och Frida kommer. Resten, ni får göra som ni vill.

bra apor

För länge sedan, några år sedan, hittade jag en cool tapet på någon hemsida, vars adress jag självklart inte sparade? Jag tror inte att någon vet och jag tror inte att det här kommer att hjälpa, men ibland när man minst anar... som en annan gång.Den här fanns nog också där.

mår bra nu

Kavaljeren.blogspot.com är tillbaka och jag är nöjd och glad. Fin kisse, klappas medhårs.

Men kirurgtejpen i armvecket gör skitont och jag vet att det kommer bli värre om jag försöker ta bort den. Sablans tejp.

allt på en gång, woho

SMS:ar med Peter efter mina otaliga försök att få tag i honom per telefon.

- Dudette, föreläsningar.
- Lägg ner.
- Du är knasig. Först ringer du när jag duschaar. Sen hinner jag inte ringa upp för jag glömde. Sen ringer du när jag e i skolan. Jag ringer dig i eftermiddag.

- Säg till din föreläsare att du måste ta hand om din seriösa blogg och att du kan lyssna på den senare.

Lyssnar på ingenting mindre. Mindre än Donavon Frankenreiter (spotify) och Rodeo Clowns (spotify). Jag var på Jakobsbergs sjukhus och tog avskyvärda blodprov. Det gick bättre än någonsin tidigare och jag stod ut med att jag ville dö. Jag var bäst och ingen såg det. Som vanligt. Och min ena högtalare måste absolut ligga ner om den inte ska skramla.

Sen när mamman har varit hos tandläkaren och rättat till käften ska vi åka till Spånga och kolla på begagnade möbler och snacka skit. Det ska bli hurraiskt. Så kanske vi svänger förbi IKEA och köper billiga saker. Än mer hurraiskt för IKEA är asfett för att allt praktiskt taget är gratis och ni som tycker annorlunda kan göra det ifred. Ok? OK?! Yeah!

Jag är spasmirriterad på en tjej, jag inte känner, men som heter Isabella för att hon har tagit bort sin blogg. Den enda blogg jag någonsin brukade läsa förutom det Peter skriver i den här vilket inte är mycket mer än ingenting någonsin. Nu försöker jag terrorisera henne på en Internetcommunity, men det går sådär eftersom att hon tar så god tid på sig att svara. Typiskt.

Och så Bend It (spotify) av Dave, Dee Dozy, Beaky, Mick & Tich (mer spotify).

möjligt bloggkalas på g

Håll mest ögonen öppna, men blinka ibland. Bara fort. Det kan vara så väl att det blir bloggkalas på lördag, Klubb Kalashnikov på KGB, Malmskillnadsgatan 45, Stockholm. Om så är fallet bör vi slänga upp en bekräftelse på inbjudningskortet vi redan skickat ut till alla som måste komma. Ni andra vet om ni får eller inte. Det är viktigt att man känner till att man bör komma utklädd eller inte alls, men vi har övat på vår förmåga till översikt och kan faktiskt numera räknas som professionella, både jag och Peter. Otroligt, va? Ses kanske på lördag!

Missa inte: Inbjudningskortet kommer även med en gratis möjlighet att testa huruvida man har några mindre allvarliga synfel. Se om du kan läsa vad det står. Bilden är klickbar, du kan rätta dig själv!

öken, truck och duane allman

moosequartet

24 apr 2010 20:00

Klubb Kalashnikov, KGB

Stockholm

musik

jag har sett mig själv göra det här i spegeln

var är min käpp?

Och förresten var det hur bra som helst i lördags. Spökstan och Moosequartet och så puben Golden Gate strax därpå och så hem i rimlig tid. En vuxen människa som jag, hade aldrig kunnat önska mig en mer lyckad kväll... ... ..., men det är sant. Och igår löste jag korsord och såg på Morden i Midsomer. Ja, och gick på utställning med min sambo och min mamma. Känner mig som en pensionär utöver det att min mamma är i livet.

jag redigerar alla peters inlägg

Det kanske är därför han skriver så sällan, men så får det i sådana fall vara för jag står inte ut med något av dem som de är.

Dudette säger:
hur kommer det sig att du är så dum, peter?

hur kommer det sig att du inte uppmärksammar att texten är ca fyra radbyten från bilden och justerar det?

jag måste göra allt åt dig för att du är knäpp och det är TRÅKIGT tycke rjag
Bad Hair Daze säger:
men jag såg det, och jag vet inte hur man gör
Dudette säger:
suddar?!
jävla miffo :(

Det var dumt av mig, men jag tar inte tillbaka det.

nyvaken

Jag sitter nyvaken och får skäll av Maya över msn... Hon brukar skälla på mig. När det gäller den här bloggen i alla fall. Jag tror hon blir lite tokig, kan se henne framför mig med röda ögon och förvridna ansiktsdrag. Vrede. Såhär tidigt på morgonen.

okänd, kvinna

Igår for jag, Tobias och mor min in till Södermalm och Hornstull Strand för att se Anna Odells utställning och därtill en debatt. Det var en god söndag, mycket spännande och berörande. Hem åkte jag djupt imponerad och glad i hågen. Om det var meningen struntar jag egentligen i. Jag tycker emellertid att det är en smula frustrerande att få reda på att jag snarare chockeras av folks dumhet än motsatsen, men svar på tal och goda sådana stillar min frustration en aning.

Sen är det ganska härligt att chockeras av dumhet för en gångs skull. Jag inser att min människobild nog är lite naiv och det är skönt emellanåt. Vore jag cynisk och bitter dagarna i ända skulle det nog prägla mitt utseende efter en tid och jag vill nog inte att folk ska se på mig hur jag är. Det verkar tråkigt tycker jag. Nog om det och mer om utställningen, men inte så mycket. Den var bra och gå dit!

Utställningen Okänd, kvinna verkar pågå till och med tisdag.

hus i sydstaterna

Jag skulle vilja ha det här huset, äga det, åka till det ibland.

morgonstund har guld i mun

Specials till West Coast Riot och jag också.

på någon annans begäran

Sitter och lyssnar på bra musik under tvång. Det är inte fullt motvilligt, men Tobias startar en låt och försvinner sedan iväg. Kvar sitter jag och lyssnar, men inte på eget initiativ. Vad skönt att slippa avgöra saker och ting, som vilken låt jag ska höra på nu. Kan emellertid inte lägga klippen från Youtube här direkt av någon besynnerlig anledning. Avskyr den anledningen.

Knekta Kungar - Sluta fajtas
No Respect - Human scum
No Sports - Stay Rude Stay Rebel
Keasby Nights - Catch 22

Ska kanske höra lite på Spökstan inför kvällen. Eller bara göra det ändå. Jag har ju lovat Magnus att lyssna på deras senast uppdaterade på MySpace sedan typ en månad tillbaka. Gör det nu.

dag idag

Idag: Moosequartet 21, Spökstan 22. Kafé 44. Ses snart på Golden Gate!

igen imorgon och förra gången

Om jag hade möjlighet skulle jag fota en av alla flyers Magnus delat ut. Stoppa kolkraftverken i Värtahamnen, Shut it down-festen. Jag bryr mig alldeles lagom för min smak - alltså inte alls. Jag ska se banden dock. Tillsammans med Tobias. Spökstan och Moosequartet. Det blir grejer det. Såg dem båda i Järna, men vill inte skriva eller tala mer om den upplevelsen. Det var en bisarr resa dit, en bisarr stund där och en bisarr resa hem och bisarr beskriver fortfarande inte ens hälften av hur BISARRT det var! Något mer lär jag dock skriva. Det var ju trots allt en händelserik kväll.

Jag och Peter sågs på pasta och öl hemma hos honom. Vi lagade mat och trodde vi skulle klara av att ha ett matlagningsprogram. Samarbetet var otroligt. Bad jag om något tog det en halv hundradels sekund innan Peter trollat fram det från ingenstans och allt gick smidigt och helt okej tills något krånglade. Maten var deliciös, vi skyndade till pendeln, Peter urinerade överallt och hela tiden och resan var lång, men vi lyssnade på bra musik.

Vi blev varmt välkomnade redan i dörren med yxa och frågan om vi var medlemmar och teatern, som borde ha varit en improvisationsteater med tanke på kvalitén, var det inte. Dessutom drog den över på tiden. Någon frågade Peter medan han var ute och sög på en cigg om han ville köpa ett kilo hasch, eftersom att han själv hade slutat röka. Peter tackade nej och hittade något annat att göra i köket. Det ledde till att han inte såg Spökstan, men han hörde dem nog. Jag satt själv på en stol och såg, medan en irriterande person, liksom de flesta är, kom och skulle konversera med mig. Hur kunde han?! Han blev lycklig när fick slatten av en öl som var avslagen redan innan den blev slatt. Han måste ha varit under 18 eller bara... obegriplig.

Folk kysstes eller åt upp varandra lite varstans och för att sätta ord på stämningen så var den sektig. När Spökstan hade spelat klart var jag, Magnus och Peter tvugna att rusa för att hinna med sista pendeln tillbaka till civilisationen. Till att börja med kunde vi inte hitta Peter och när vi väl gjort det och informerat honom om hur bråttom vi hade, ville han inte gå. Han kom emellertid springande efter oss när vi gick. Magnus insisterade på att vänta medan jag försökte argumentera mig i tid till pendeltåget med "Han är vuxen. Han hittar hem själv." Vi hann med tåget alla tre. Peter urinerade på vägen hem, hela tiden och överallt. Nja, det var inte fullt så otrevligt som det kan verka.

Vi åkte direkt till Rotebro och därifrån tänkte vi ringa en taxi, men ingen av oss hade numret till en. Jag kom sådan tur var på att en väninna till mig nyligen fyllt 18... "Hon borde vara vaken, jag ringer henne." Hon var vaken och jag fick numret till taxi. Vi åkte. Jag är nog fortfarande skyldig Magnus pengar för resan. Vi åker aldrig tillbaka. Inte utan att vara beväpnade.

Det kan hända att jag tagit upp den här händelsen tidigare i blogghistorien, men jag tänker faktiskt inte sitta och läsa igenom min egen blogg. Nej, du.

Imorgon ska vi i alla fall se Spökstan igen. Och Moosequartet, men på Kafé 44. Det är inte in och ut igen genom tullarna i alla fall. Inte på andra sidan stan och storstan därtill. Vi klarar oss dit och hem innan tågen slutar gå. Kanske hinner vi även med en öl på lokalpuben som avslut. Det låter lockande tycker jag.

Det här inlägget handlar förstås om en annan Peter än den ni inte hunnit vänja er vid ännu.

bråk och stök

Finns det någonting mitt emellan? En del säger vad de tycker oavbrutet och utgår dessutom från att allt de säger stämmer och är rätt för att de tror att de är viktiga och spelar roll. Andra är så rädda för att säga vad de tycker att de bara pratar om saker och aldrig för eller mot saker. HALLÅ?! Peter?!

dagens mellanöl till mig

Skickade ett meddelande per mobil till Vivvi om att hon skulle läsa blogginlägget jag dedikerat till henne och hon gjorde det. Känner mig som dagens hjälte, förtjänar dagens ros, dagens mellanöl. Tjatar på mig själv att jag ska se mig spegeln och rätta till innan Anton kommer, men jag är liksom helt slut och kan inte sluta nynna på olika julsånger. Typiskt.

Peter verkar inte ha hittat någon ny tjej på universitetet. Ingen specifik i alla fall. Det är tråkigt. Jag har ingen att varna honom för. "Det finns så många trevliga och söta tjejer på universitetet" skriver han. Skittråkigt. Jag vill höra om deras knivhot och försök till förförelse, krig med kokosnötter, små hemliga hat-meddelanden och brända kläder. Peter kommer nog dö av förströelse om han ska dö alls. Inte nu förstås.

i väntan på anton och en platta mellanöl

Nu sitter Tobias och spelar FIFA. Hans hemgjorda spelare som ska föreställa han själv har efter många om och men blivit uppköpt av Arsenal. Tobias spenderade åtminstone en halvtimma igår kväll med att stänga av och starta sitt XBOX om och om igen för att Arsenal skulle hamna på lista över lag som ville ha honom. Det var så tråkigt att vi efter trettio minuter gick och lade oss. Jag hann lösa ett korsord i Allers. Kände mig 80 år gammal, precis som vanligt. Jag borde se mig i spegeln innan Anton kommer, vill inte skrämma livet ur stackarn. Tanken är någon öl på balkongen eller nere vid Mälaren. Får se hur det blir med det. Har fortfarande några golv att torka.

Ska tända ett ljus och låta det brinna.

fler ryska klassiker

Så igår var tog jag med mig Tobias till Läkarhuset Odenplan och genomled gastroskopi. Det var seriöst det mest vidriga jag upplevt. Jag tänker aldrig göra om det, ok? Tobias slapp. Han var med som stöd eller något. Slank in på This Way och bytte en för liten skjorta till en grön Harrington, men det var innan. Efteråt åt vi äcklig lunch mitt emot ett apotek. Nej, först hämtade vi min nya medicin vars biverkningar är en lista på tre små sidor. Jag hoppas jag slipper alla. Sedan åt vi äcklig lunch mitt emot. Sedan gick vi in på ett antikvariat som låg precis bredvid och jag hittade än fler ryska klassiker från Tidens Förlag.

Nu har jag:
Petersburgsnoveller av N. Gogol
En berättelse om sju hängda av L. Andrejev
Hadsji Murat av L. Tolstoj
Livets rot av M. Prisjvin
Dubbelgångaren av F. Dostojevskij
Min första kärlek av I. Turgenjev
Husbonden av M. Gorkij
Kejsarinnans tofflor av N. Gogol
Anteckningar från ett källarhål av F. Dostojevskij
Tasjkent - brödets stad av A. Neverov
Oskyldiga berättelser av M. Saltykov
Sjösjuka av A. Kuprin
Den förlorade gatan av G. Uspenskij
Vagabondnoveller av M. Gorkij
Stavrogins brott av F. Dostojevskij
Modersmålsläraren av A. Tjechov
En berättelse av B. Pasternak
Berättelser från Odessa av I. Babel

Därtill köpte jag ännu en Taras Bulba av Nikolaj Gogol och jag lät herrn som sålde den till mig veta att 15kr för världens bästa bok inte är ett rimligt pris, men å andra sidan, varför ska litteratur kosta alls? Skräpig litteratur borde vara så dyr att ingen har råd att köpa den. Ingen! Då skulle nog jorden vara en bättre plats att leva på. Just nu är det bara den enda plats att leva på så vitt vi vet. Köpte även Nikolaj Gogols Döda själar och ser fram emot att läsa den. Har inte tid nu. Skriver bloginlägg.

häx0r

Alla bilder säger inte mer än tusen ord. Få gör, tror jag. Men alla bilder behöver inte någon undertext. Den här gör det uppenbarligen. Häxa på Trädgår'n. Gissa vem som vann pris!

jag vann igen

Hittade min guldbild från Göteborg och konserten med Jävlaranamma. Vi var på Dancing Dingo och jag var utklädd till känguru, tyckte det passade. Vann förstås priser, det kan vem som helst förstå... bara vem som helst får se den där kostymen. Den var heeeelt outstaaanding. Fan vad roligt vi hade. Siri försökte hela tiden få plats i min pung, men jag sa att hon skulle hålla sina smutsiga fingrar borta från min livmoder... Ja, det var inte vilken kväll som helst. Jessica ställde upp som min pungvakt, men Siri var nykter och hittade hela tiden nya vägar som Jessica inte hade en aaaning om. Körde lite box också med en tjock tjej utklädd till koala, vilket jag vet för att hon hade en kartongbit med texten "Jag är utklädd till en koala" i ett snöre runt halsen.Göteborgarna var minst sagt griniga när vi kom dit från Stockholm av alla ställen och tog hem alla priser som fanns. Heja oss, woho.

...Det var boots mot pung och ett hejdlöst jävla gung!

en resa genom förra helgen

I lördags såg jag Cock Sparrer, Agent Bulldogg och Gatans Lag, som jag har längtat. Det var jag, det var Vivvi, det var Tobias, det var Jone och ca 800 personer därtill. Vad roligt vi hade, men inga bilder.

Det var den lyckligaste dagen i Tobias liv, sa han.

Vi... började på fredagen då Jone kom från Örebro och han och Tobias drack sig glada ganska fort. Jag tog det lugnt fast mig emot, men jag skulle till läkaren på lördagen. När klockan närmade sig 22 stegade vi till vår närmsta lokalpub där vi stannade, men inte till stängning. Pojkarna var fulla och hungriga så jag gjorde två dubbelmackor var till var och en av oss och på dem var det bacon, sallad, majonäs, tomat, ost och salt och peppar. Deliciöst. Lite mycket majonäs kanske. Sen sov vi gott och vaknade strax.

Jag tog mig till Odenplan medan Tobias och Jone åt frukost. Så bokade jag gastroskopi till kommande onsdag, lyckligt ovetandes om hur vidrigt det är, åkte hem, duschade, klädde mig och kladdade lite i ansiktet, drack en öl! Jone och Tobias var återigen glada, plockade på sig de sista ölen de hade innan vi tog det långa benet före till stationen, mötte Magnus på vägen och åkte till KGB. Magnus skulle spela, tillsammans med övriga i Spökstan, men först sound check:a och det var, hej och hå, dubbelbokat. Dessutom serverades ingen öl ännu så vi sa hej och hejdå, åkte till Medborgarplatsen (vilket är en tunnelbanestation med väldigt många bokstäver, lika många som Midsommarkransen), stegade till Carmen, drack och rökte och snackade och snart dök några västeråsbor upp från ingenstans.

Vi drack upp och sökte rätt på en bankomat, tog tuben med än fler vänner och bekanta, men inte till mig och väl vid Gullmarsplan mötte vi Vivvi som hade med sig chips. Vi tog oss ner till Fryshuset och hängde in jackor och plunta i garderoben, drack öl! väntade och hörde allra först Agent Bulldogg. Gatans Lag därpå och Cock Sparrer sist. Med omplåstrade skoskavsfötter gick jag ut tillsammans med Tobias, Vivvi och Jone och Vivvi som bor precis där någonstans försvann direkt. Jag och karln åkte hem medan Jone for någon annanstans och hade förhoppningsvis mycket trevligt. Vi sov.

Vi vaknade och beställde pizza, hade en mycket trevlig morgon och ringde Jone som var på väg tillbaka hem till oss. När han kommit åt han resterna av Tobias pizza och sen tog vi oss ner till en den lokalpuben som ligger lite längre bort för att se på fotboll, men de visade inte matchen Tobias så gärna ville se förrän en timma senare (han hade ju kollat på någon engelsk hemsida och inte räknat med att vi ligger en timma efter). Jag minns inte vilken det var. Det var Liverpool VS. Fulham, kanske i omvänd ordning. Vi drack London Pride och pissöl och snart tog Jone tåget till Centralen och därifrån tillbaks till Örebro. Trevlig helg!

världens bästa vivvi

Idag är människor som sitter och håller varann om ryggen för att de ser upp till varandra och som avskyr alla andra gärna öppet och tillsammans de människor jag avskyr mest eller gillar minst. Att jag sedan är sådan själv till och från har väl föga med saken att göra. Det kan i alla fall jag tycka.

I gymnasiet gjorde jag inte mycket annat än att låta mig irriteras över människors dumhet som om jag vore så jävla klok. Det var jag inte, men det var ingenting som märktes särskilt tydligt. Jag tycker själv att jag framstod som ganska intelligent i den där röran människor: unga ungdomar. Unga ungdomar som måste testa allt och inte ta en millimeter ansvar, men annars göra allt det där vuxna som vuxna gör, d.v.s. ingenting roligt. Gå på kafé, ligga på Katarina Kyrkas kyrkogård och sola, äta lunch på en restaurang istället för i skolmatsalen. Jag led av sådan tristess, men med tanke på att moderaterna vann skolvalet med ca 85% var väl inte det så konstigt.

På den tiden, det var inte så länge sedan men åtminstone tre år sedan, tydde jag mig allra mest till två av 150 personer. Den ena utan egentlig anledning, men jag var ju som skrivet inte särskilt klok när allt kom till kritan. Den andra för att vi höll varann om ryggen för att vi såg upp till varandra. Så satt vi där och avskydde folk, öppet och tillsammans. Det var tider det. Jag har fan aldrig känt mig så märkvärdig som jag gjorde då.

Hon flyttade till Dublin. Året därpå kom hon hem och nu är allt bra igen. Det är inte som det var för tre år sedan, men för det är jag bara tacksam.

den uppskattade åldern

I det här inlägget tar jag till mig en ny attityd. Allt jag tänker måste stämma eftersom att jag skriver i en tidning-attityden. Ja, även om jag inte gör det. Det här inlägget ska alltså försöka anpassas efter min nya coola attityd och jag betvivlar att jag lyckas. Nu börjar jag.

För ganska länge sedan gjorde jag, liksom många andra, ett test på Facebook för att få reda på min vuxenpoäng eller mentala ålder. Jag anser inte att det finns någon poäng med att göra testet om man är säker på att man är vuxen, men jag var väl strax under 20 och kunde faktiskt ha nytta av att veta sanningen. (Hittills gillar jag det här inlägget lika mycket som en tidningskrönikör gillar sina texter. Ska läsa det om och om igen när jag är färdig). Det visade sig att min uppskattade ålder enligt vuxenpoäng.com var 28.9 år. Jag kände mig stor, som om jag kunde lyckas med och åstadkomma vad som helst. För inte alls så länge sedan utan kanske bara någon månad så gjorde jag om testet på vuxenpoäng.com och min uppskattade ålder blev en annan. Cirka 35, jag minns inte exakt.

Idag ville jag göra testet för att se vad jag blev exakt och jag tänkte att jag lika gärna kan uppdatera mitt resultat på Facebook så att folk inte blir vilseledda. Till min skräck upptäckte jag att jag inte kan göra testet igen och alltså inte uppdatera min så kallade mentala ålder till cirka 35. Folk går alltså runt och tror att min uppskattade ålder enligt vuxenpoäng.com inte är högre. När jag insåg detta kände jag mig maktlös och försvagad, besegrad av livet. Hur kan det komma sig att Internet får sätta sådana gränser och bestämma vad andra ska tycka om oss?

I efterhand förstår jag att jag inte är helt utdömd av Internet och Facebook utan att jag fortfarande kan styra ett och annat alldeles på egen hand. Det är en uppiggande tanke, ni borde testa den. Ändå kan jag inte ändra min uppskattade ålder på Facebook. Jag kan inte utvecklas med Facebook, Djävulens påfund. När jag är inloggad på Facebook står tiden stilla och hur gammal jag än kan tänkas bli kommer min uppskattade ålder alltid och för evigt vara 28.9 år.

Bra ansikte
Grupper på Facebook, t. ex "shut down facebook"

Dåligt ansikte
Krig och elände

Det är ingenting i detta inlägg som faktiskt stämmer överens med verkligheten förutom några saker.

otåligt

Tiden ska gå lite fortare snart. Hoppeligen. Allt sker så fasligt långsamt. Peters utveckling bland annat och andra.

Igår förberedde jag lite curry av Magnus hemma hos honom-gjorda röda currypasta och nu har jag inget att göra tills jag ska tillaga lite kyckling till och koka ris. Riskokare är häftiga, men jag har ingen. Min syster har en med papegojor på. Helt otroligt...

Jag ska duscha och jag säger till mig själv att jag bör göra det riktigt riktigt långsamt, fastän jag vet att det inte tjänar något till. När man har massor av små sår över händerna är det inte behagligt att duscha. Mest svider det och än mer svider det att inte veta varifrån såren kommer. Så jag kommer att duscha fort. Sen? Borde jag baka något mer? Ja, utöver kladdkakan jag bakade igår för att döda tid? Den tog max tio minuter att göra och ugnen skötte resten. Tack så jävla mycket för det. Vad skulle jag göra sen? Hade jag tillåtits värma kakan på egen hand igår hade klockan säkert varit 16 redan och maten hade varit serverad.

Tick, tack, tick, tack...

lite mer om hjulferren -09

En bild från julferren med jobbet också. Det är några månader sedan. Agnes passade på att klä sig extra varmt eftersom att termometern ute visade -16°C. Jag och Siri var två av få som visste om att nissen under kostymen inte var någon mindre än Agnes, vår medarbetare och ibland även vikarierande samordnare eller så. Jag tror dock att hon hade något fuffens för sig efter att kalaset tog slut runt halv två eftersom att hon vägrade följa med oss till tunnelbanan fastän hon var tvungen att ta den hem. Hon skulle säkert på något hemligt agentuppdrag och med mumie-kostymen kunde hon kamouflera sig i snödrivorna.

Jag själv var utklädd till en fluga mest som ett internskämt mellan mig och Siri. Jag kunde helt enkelt inte bestämma mig om jag skulle ha fluga eller slips kvällen till ära och ja... resten går inte att förklara särskilt väl för utomstående. Jag vann i alla fall pris för mina superbrillor.

Vem Siri föreställde behöver jag dock inte förklara, men jag talar om det ändå: Ozzy Osbourne. Siri som är nykterist passade på att verkligen klä ut sig och en rejäl placebofylla slog till runt 23-snåret. Hon gick loss på dansgolvet i två och en halv minut innan hon satte sig och upprepade något osammanhängande i ansiktet på en pelare.

tre fula konkubiner

Har fått lite bilder av Siri från Berlin och våra maskeradfestligheter nu, men jag tänker bara lägga upp en åt gången såhär i början så att ingen får en hjärtattack. Här var vi på Franken-festen utklädda till tre emotståndliga geishor.

tenta-öl

Alldeles nyligen var jag på en tenta-öl, efter en tenta (vilket kan ses som givet). Det var en sådan där tentaölskväll som flippade ur ordentligt. Från 15:30 till att jag kom hem vid 02:30, på tok för lång tid. Jag kände starkt att jag någonstans blivit alldeles för gammal för denna typ av äventyr. Till en början var det riktigt trevligt och kul, sedan blev det gradvis bara mer och mer bisarrt. Kändes som att jag stod, den enda som var nykter, i ett inferno av tokpackade kurskamrater. Detta är ju mest roligt, och inte så fasligt bisarrt, men ju senare kvällen blev, ju mer bisarr blev det. Allt från knivhot till underliga försök till förföringar...

Och så är jag fortfarande trött.

narcissism & förkylning

Ja, man borde sannerligen studera mig. Det skulle troligen större delen av mänskligheten må bättre av. Det är jag övertygad om.

Men förövrigt är jag trött... och jag har inte skrivit så mkt på sistone har Maya informerat mig om, ett antal gånger. Men ikväll kom jag helt plötsligt ihåg att vi har en blogg så.....

Godnatt

the finest countdown: cock sparrer om fem dagar

Inget officiellt uppehåll. Det är bara så det blir. Peter borde ha haft tid att åtminstone slänga upp ett inlägg, men det handlar sällan om tid för honom. Han är helt enkelt inte tillräckligt klok för att ens minnas vad han heter från den ena dagen till den andra. Jag förväntade mig aldrig att han skulle skriva något. Ibland säger han "Ja, just det. Vi har en blogg.", men det mest fascinerande är att han trots sitt usla minne, sin brist på självdisciplin och seriositet så är han minst lika målmedveten som jag vad gäller den här bloggen. Han borde studeras.

Jag längtar lördag.